I år tänkte jag att alla familjemedlemmar i Barbafamiljen jag gjorde till M skulle få varsitt hus och spraymålade 4 plastkrukor i matchande färger. Barbaskön och Barbamammas hus behövdes inte göras något åt då krukorna var svarta från början och till Barbabapapa hittade jag en burk som var rosa.
Det jag inte tänkte på när vi gjorde dem var att de också kunde användas till en färglek. Jag har gömt stenarna under krukorna och sen har M lyft på krukan och sett om de hade hittat till rätt hus eller inte. Jag har också lagt alla stenar i en hög och så har M fått föra dem till rätt hus. Båda lekarna har varit för lätta för M som är 3,5 år men hon har tyckt att det varit roligt att alla i familjen nu har egna hus.
Det blev dock en liten miss när vi gjorde husen för tidningspappret de stod på då de torkade hade blåst upp och fastnat på den gula plastkrukan. Det var inte någon ide att försöka dra bort det för då skulle färgen åkt med från krukan. Så hållbarheten på färgen är inte den bästa. Efter 2 månader i användning har det lossnat lite färg från alla krukorna. Så att spraymåla plastkrukor skall du inte göra om du vill ha lång hållbarhet utan då är det bättre att använda ”hårda” krukor istället som t.ex. terrakotta. Däremot tyckte jag att plastkrukorna var enkla att lyfta på då de var så lätta jämfört med just terrakotta. 🙂
Reunion med tjejjerna
Här är jag på tåget efter en otroligt härlig dag i Åbo förra veckan.
Receptet på den lyckade dagen var följande:
5 tjejkompisar (som hängt ihop sen lågstadiet)
1 liter skratt
6 dl babbel
3 dl shopping
3 msk allvar
1 kryddmått beslutsångest
en skvätt tårar
samt en stor dos tacksamhet över att jag är lyckligt lottad att ha dem som vänner.
En dag med gamla tjejgänget är helt enkelt aldrig fel! 🙂
Att våga…
Jag kan inte säga att jag läser mycket böcker. Men den här boken fångade mig direkt och kunde jag inte sluta läsa den före den var slut. Den heter ”Att våga…” och är skriven av Maria Österåker. Bara 15 sidor text men vilket innehåll. Denna rekommenderar jag att alla läser. Så mycket klokt.
Finns inte att köpa i butik men den finns att läsas på länken här nedan eller så kan man beställa en direkt från Maria Österåker.
Hon har dessutom en härlig blogg och det harmar så att jag missat att hon varit till Åland och föreläst. Hoppas hon snart kommer på nytt!
Recept på Falsk dammsugare
Dammsugare ser så goda ut! Och under de år jag jobbade på Åbo Svenska Teater gjorde jag många tappra försök att få mina smaklökar att gilla dem men vi blev aldrig vänner. Jag gillar dem helt enkelt inte. Det jag däremot gillade var kokosbollarna 🙂
Till E:s dop slog jag ihop dessa två. Smaken av kokosbollarna men utseende som en dammsugare. Jag kallar min kreation för ”falsk dammsugare”.
Så jag lagade en kokosbolls smet på:
2,5 dl havreflingor
1 dl strösocker
3 msk ögonkakao
1 msk vaniljsocker
100 gram rumstempererat smör
4 msk kaffe
(slängde allt i min ankarsrum och lät den jobba tills det blev en smet).
Sen kavlade jag ut den blåa marsipanen (blå eftersom vi hade det som färgtema till E:s dop) ganska tunt och kladdade ut smet på en linje längs med ena kanten. Så rullade jag ihop den och skar av marsipanen så att den överlappade ca 2 cm. Jag lade skarven neråt och skar upp bitar (typ 5-6 cm långa) med en vass kniv.
Efter det var det bara att doppa ändorna på bitarna i smält choklad och så var de klara. Jag ställde dem i kylskåpet tills det var dags för servering nästa dag.
Resultatet blev riktigt gott! Skulle det funnits en falsk dammsugare på Åbo Svenska Teater när jag jobbade där skulle kokosbollen och den hamnat på delad etta 🙂
Naken på midsommar
Äntligen midsommar! För detta är natten som alla vi ogifta kvinnor sett fram emot hela året! Idag gäller det att klättra över 7 gärsgårdar och plocka 7 blommor för att sätta under kudden och drömma om sin blivande brudgum. Vill man inte röra på sig så mycket kan man istället äta en strömming så att du börjar med stjärten och till sist huvudet för att sedan mätt och belåten gå och sova och drömma om mannen med stort M. Vill man inte drömma utan vara mer med när det händer så kan man ställa sig naken på en åker och stå där och vänta på sin kommande man. Vill man vara med i själva beslutet ska man istället koka lite kaffe och droppa lite mensblod i det. Denna härliga dryck skall man sedan ge den man vill gifta sig med. Drycken gör honom nämligen blixtkär….
Så alla singel män där ute: Ser ni en naken kvinna på en åker kan det vara er blivande fru men var lite försiktiga om ni blir bjudna på kaffe 😉
Paket på posten
Det är så kul att få paket! Speciellt när man inte har väntat sig det! Mitt i allt hade jag en lapp i postlådan att jag fått ett paket. Kändes lite som julafton när jag fundera på vad det kunde vara i paketet 🙂 När jag sen äntligen hade det i min hand så skakade jag det, klämde och försökte se genom pappret vad det kunde vara i… Men det var så svårt att gissa!
Så jag var liiite nyfiken när jag sku öppna paketet! Och ut kom en inredningstidning till mig och ett piggt och färgsprakande påslakanset med Djungelmumin (Viidakkomuumi på finska) till E. Verkligen en färgklick som heter duga! Så kul med paket mitt i allt!
Tack för presenterna det piggade verkligen upp! 🙂
En rosa elefant
Idag gjorde M och jag en rosa elefant. Tycker det var ett bra pyssel att göra med en 3,5-åring. Tog inte länge (typ max 10 minuter) och eftersom vi stansade det mesta var den klar att användas direkt.
Vi följde klippet nedan men vi tog 5 toapappsrullar och stansade fast rosa papper på dem för att få den lite stadigare, klippte öronen lite mer elefantlika och sen ritade jag ögon på den. Nu har jag nämligen lärt mig att de man limmar på petas bort.
Jag tycker den blev riktigt fin och den höll dessutom nästan 4 minuter innan M hade klippt av den snabeln. 😉
Krukstapeln
I ett avsnitt av ”Ernst i Toscana” föll mina ögon på en stapel av krukor han hade bredvid sig när han kockade. I krukorna hade han slevar och sånt. Jag tyckte det såg så kul ut så nu gjorde jag en krukstapel här hemma. Jag tänkte plantera lite kryddor i min.
På Mattssons sålde de krukor med ett hål i botten och de var som gjorda för detta. Så jag köpte 5 st, de är 15 i innermått och 17cm i yttermått, och kostade under 2€ st. Jag hade tänkt köpa armeringspinne men hemma hittade jag ett rör som funkade perfekt att stapla dem på. Så röret slogs ner i backen och sen staplade jag krukorna så att de lutade åt olika håll och att den översta stod rakt. Sen hällde jag i jord och sådde lite frön: dill, persilja, gräslök och några frön rädisa.
Överst planterade jag en blomma så det direkt skulle se lite grönt ut. Jag är lite skeptisk till hur detta kommer att fungera med vattnandet men tycker den är rätt snygg, min lilla stapel för 10 €. Återkommer senare i sommar hur det gått med den 😀
När man hör ett krasch…
För drygt ett år sen skrev jag ett inlägg om saker för speciella tillfällen och att man inte skall vänta på tillfällena utan bara använda sakerna. Sen dess har jag använt Arabia muggarna dagligen. Så kom då dagen då en av temuggarna föll i golvet och gick i tusen bitar. Och visst harmar det men sånt händer och det är ju fortfarande bara en mugg.
Sålis – Historiens vingslag
Sålis. Denna stig har jag ett litet love/hate förhållande till. Första gången jag nånsin gick den här stigen gick jag nämligen vilse. Det blev så mörkt att jag inte såg markeringarna, batteriet i telefonen dog och ja det var inte sådär jättekul. Ni som gått stigen tänker nu ”What? Hur är det möjligt att gå vilse där?”. Men det gjorde jag. Men för er som inte går vilse bjuder Sålis batteriberg på en härlig stig där historiens vingslag känns.
Så här hittar du hit: Från Mariehamn kör du mot Eckerö/Hammarland. Efter 18 km ser du en skylt på högersida som det står ”Skarpnåtö/Sålis/Postad”. Sväng höger och kör 7 km tills du ser en blå skylt ”Sålis batteri” på höger sida och skylten på bilden ovan på vänster sida. På vänster sida finns också parkeringen (lite bökigt att parkera om det är fler bilar) och så börjar stigen vid ”hytten”.
Stigen är först en lång bred stenväg och det finns infotavlor längs med stigen. Efter ca 500m så kommer det något som ser ut som en brunn med ett tak på och här skall ni vara väldigt aktsamma om ni går stigen med barn. Två plankor var sönder så det såg ut som en liten hundkoja. Vågade inte gå närmare och bar båda barnen för att M inte skulle bli nyfiken och springa fram dit. Vid stallet finns det första picknick bordet av 3.
Vid den här skylten slutar stenvägen och fortsätter med en skogsstig till höger om skylten. Stigen går som i en cirkel och man kommer tillbaka hit på vänster sida.
En liten bit in på stigen kommer du att se den här skylten på marken. DETTA ÄR ORSAKEN VARFÖR JAG GICK VILSE. Pilen pekar rakt mot dig och snett till höger och till höger ser man en tydlig stig. Den stigen hör till Sadelinleden som totalt är 63 km. Så här skall ni bara gå rakt fram för att komma till utsiktstornet.
Utsiktstornet verkar stadigt men jag gick inte upp då jag var ensam med barnen. Nedanför det finns ett picknickbord och till höger fortsätter sedan stigen över en bro. Precis efter bron finns ett picknickbord och sen fortsätter stigen till vänster (tillbaka till stenvägen). Sedan är det bara att gå tillbaka längs med stengången och minnas att vara väldigt aktsam där vid ”brunnen”.
Hela stigen tog 1 h och den funkade bra att gå med M 3 år och E i bärsele. Däremot är många avsatser vid utsiktstornet så man behöver verkligen ha stenkoll på ett nyfiket barn. 🙂
När man inte hittar blå marsipan
Till E:s dop var det blått färgtema och i mitt huvud hade jag planerat lite olika dekorationer och bakverk med blå marsipan. Så blev lite nervös när den blåa marsipanen i butiken i mina ögon var mer indigoturkos. Inte alls som jag tänkt mig den. Så jag köpte en ofärgad istället.
Hemma så tärnade jag upp den och la den i min ankarsrum. Hällde i lite varmt vatten för att få den hårda marsipanen att vilja samarbeta och lät maskinen köra på som en galning. Sen hällde jag i blå karamellfärg. Den färgen blev väldigt nära den i butiken och såg ut som som färgen på den ”blåa” modelleran vi gjort. Så då hällde jag i lite röd karamellfärg tills den blev en fin blålila färg. Sen hällde jag i florsocker och mjöl för att marsipanen skulle bli mer fast och gå att kavla. Men detta visade sig vara ett bra drag, för då blev färgen ljusare och blev riktigt fin gammaldags ljusblå.
Så jag kavlade ut den och stämplade bl.a. ut lite blommor att lägga på chokladmuffinsarna. Sprisade också lite prickar på dem med kistyr så de sku se lite mer verkliga ut.
Så vill ni har ljusblå marsipan eller nån annan färg än de som finns i butiken kan man i nödläge göra så här.
När den lilla citronen vann över den stora
Världsmiljödagen till ära:
Det hela började med att jag hade läst en artikel om besprutade frukter och då tänkte jag ”från och med nu skall jag handla mera ekologiska produkter”.
Allt frid och fröjd men när jag skulle handla citron fick jag en ordentlig tankeställare. För den ena citronen i min hand såg så fint gul ut, stor och härlig. Den har jag köpt så länge jag kan minnas. Den i min andra hand var en liten, gulblek och ganska tråkig citron. Den har jag inte sett i butiken före nu.
När jag kom hem med påsen med små citroner såg plötsligt den stora fina gula citronen jag hade hemma inte så fin ut längre. Den såg nästan grotesk ut. Så den har fått stå kvar medan de små fått bli rabarbersaft. För ”Ju större desto bättre” stämmer kanske inte alltid…
Aha-upplevelse med Minus i stora världen
När jag var liten kan jag inte minnas att jag skulle ha läst böcker om Pettson och Findus. Men när jag läst dem med M har jag ändå tyckt att något förutom huvudrollerna känts bekant i dem, jag har bara inte kunnat sätta fingret på vad.
Av en slump såg jag boken Minus i stora världen på biblioteket och blev riktigt nostalgisk för det är en bok som jag läst mycket som barn. Så jag lånade hem den och satt och tittade på de fina bilderna som jag så väl komihåg. Då slog det mig att de påminde mycket om bilderna i Pettson & Findus och där fick jag en aha-upplevelse för det är samma författare, Sven Nordqvist, som skrivit dem. Där var alltså den gemensamma nämnaren 🙂
I boken gillade jag speciellt de konstiga hattbergen och tanten med två av allting. Jag minns att jag satt och räknade om hon verkligen hade två av allt. Så bokens syfte att ge barn lust att träna räkning fungerade på mig.
Och jag erkänner att jag också nu kollade om hon hade två av allt. 😉
Att reda ut håret på Barbie
När jag var liten lekte jag med Barbie och jag har sparat kläder och dockor, så det var verkligen nostalgi när de kom hit till Åland. Det jag hade glömt var att dockor som hade långt hår såg ut så här:
Men på Facebook gruppen Återbruka mera råkade jag i samma veva se ett inlägg där en medlem som hette Karin hade tipsat om att man kunde använda sköljmedel för att reda ut håret. Detta skulle fungera som rena mirakelkuren. Så jag testade. Jag blandade vatten och sköljmedel i en flaska och sprayade på Barbiehåret. Men det fungerade inte. Så jag läste kommentarerna på inlägget och där fanns tips om att doppa Barbiehåret i kokande vatten istället och sen kamma. Så jag testade det också. Med kokande vatten och borste blev resultatet så här:
Jag var ganska nöjd. Det låssade lite hår men inte så farligt mycket. Så tänkte göra lika med resten av dockorna. Men av de 6 dockorna som fick huvudet i kokett vatten fungerade detta bara på två av dem. På de andra 3 gick det helt enkelt inte att få håret utrett utan att dockan skulle blivit flint.
Jag gissar att de två borstade Barbie:na ganska snart kommer att se likadana ut som de gjorde innan i allafall. Därför tycker jag att det egentligen var lite onödigt att göra så att de tappade hår bara för att vara kammade en kort tid. För precis som när jag var liten spelar det inte någon roll om Barbie:n hade kammat hår, klippt hår eller tovat hår när man leker med dem. Så summa summarum är att vill man ha dockor med kammat hår så ska man testa detta, men jag tror inte jag kommer göra det fler gånger. 🙂
Strumpan blev en åsna
När M såg första sidan av det senaste numret av Kauneimmat Askartelut (Bloggsamarbete med tidningskungen) meddelade hon att hon vill göra åsnan på bilden. I tidningen stod det visserligen att det var en zebra, men hos oss var strumpdjuret eller sockanimal alltså en åsna istället.
Vi gjorde åsnan enligt beskrivningen och resultatet blev bra men den stackars åsnan fick nog en väldigt stor mule som faller ner i golvet om den sitter. Skulle jag göra det igen skulle jag använda strumpor i olika storlekar för att få det lite mer proportionerligt (då skulle man kunna göra ett tvillingpar dessutom).
Totalt tog det 1,5 h att göra den men då gjorde vi den i lugn och ro tillsammans. När den var klar konstaterade M att åsnan såg ut som mamma. Så här ovan har ni mig 😉
På nätet hittade jag flera beskrivningar på sockdjur som man kan göra av ett par strumpor t.ex. Zebra (en annan version), Pingvin, Apa, Hund, Ko eller Kanin. Tycker de ser så roliga ut så blir troligen lite fler djur av strumpor hos oss 🙂
Saft ur burk- Inget spill
Till E:s dop gjorde jag glas av sugrör och barnmatsburkar för att undvika spill. Jag tog helt enkelt den största spiken vi hade och slog ett hål i locken. På dopet hade vi blått tema så jag målade alla locken så de skulle smälta in. Sen var det bara att fylla barnmatsburken (stor eller liten) med saft, skruva på locket och peta ner ett sugrör. Det var lite krångligt att få på locket ordentligt men efter några försök per burk gick det.
Däremot så var det två saker som jag i efterhand skulle gjort annorlunda:
Från början hade jag tänkt använda fina papperssugrör som jag hittat på Clas Ohlson men eftersom hålen av spiken var fyrkantiga och papperssugrören var hårda och runda så funkade det inte att använda dem. Skulle jag ha borrat hålen skulle det inte varit nåt problem men nu blev det nödlösning med vanliga plastsugrör istället (de var mer formbara). Då föll också färgtemat lite eftersom jag inte hade plastsugrör som var vita eller blåa. Så i efterhand kände jag att jag lika bra kunde haft dem omålade när det blev så här.
Det som jag däremot rekommenderar oavsett om man har de målade, sprayade eller naturella är att man skriver namn på dem så man vet vems som är vems.
Hur ni än gör så är detta är verkligen ett bra och enkelt sätt att slippa spill! De är inte 100% täta men även om de far omkull så hinner det knappt komma ut nån saft/mjölk/vatten alls.
Det funkar självklart med vilka burkar som helst. Burkarna, locken eller sugrören kan man givetvis dekorera med figurer, hjärtan eller nåt annat roligt som passar in i temat på dopet eller kalaset 🙂
Dripp Dropp
Att få kort på posten
Igår blev jag 33 och det är så roligt att fylla år! Det är speciellt kul med alla gratulationer som man får här och där. Till och med när jag gick till postlådan väntade där några kort och kuvert. Och hur glad blir man inte när man sprättar upp ett vitt kuvert i ösregnet och ett sånt hänt kort dyker upp! Tack!! 😀
Naturreservatet på Höckböleholmen i Geta
Stigen på Höckböleholmen naturreservat är verkligen en doldis. Det finns knappt nån info om den på Ålands turistsidor eller ens en skylt så man vet var man skall svänga av från huvudvägen för att hitta den. Men den är väl värd att letas upp!
Så här hittar du hit: från Mariehamn kör du mot Godby/Geta. Efter ca 15 km svänger du vänster mot Geta/Ödkarby. Kör rak i 17 km och då ser du Havsvidden skylten på högersida och på vänster sida finns en busshållplats. Sväng vänster in på den lilla vägen direkt efter busshållplatsen. Så här ser det ut (så ingen skyllt eller dyl):
På den vägen skall du köra ca 700m. Du kommer att köra förbi hus och garage och på vänster sida kommer sedan en äppelodling innan den gröna skylten till naturreservatet dyker upp:
Parkera bilen här på den lilla parkeringen till höger innan vägen delar sig. Sedan är det bara att traska på stigen till höger. Efter 400m kommer du till en stor grind där naturreservatet börjar (finns också en trappa som går över stängslet).
På vänster sida finns ett stort träd och tittar man in i det ser man att trädet en gång i tiden använts som grindstolpe.
Stigen är till en början väldigt tydlig och bred men ju närmare man kommer ”Lastarudden” desto smalare och lite mer svår att urskilja blir den. Bilden ovan är strax innan ”Lastarudden” och här skall ni gå till vänster om man vill gå till den fina udden. Den är verkligen vacker. Det finns inga bord där men naturliga sittplatser överallt.
Till Lastarudden är det 1,6 km från parkeringen.
Vi gick inte hela stigen utan vände tillbaka vid den här skylten. På Höckböleholmen finns det, enligt en artikeln av Ralf Carlsson, många olika fridlysta växer så som Kungsängslilja, Lunglav, Lundslok, Adam och Eva och Myskmadra. (Hela artikeln som Ralf skrivit finns här: http://www.lyceum.ax/artiklar/ralf/v14/Nyan_140530.pdf). Nu när vi var där var det mest Vitsippor och Blåsippor. Längs med stigen finns fina stora träd och man kan t.ex. se ask, apel och hassel.
Vi svängde som sagt vid skylten men om man fortsätter förstod jag att man kommer till ett berg där det är fin utsikt över Bolstaholmsundet. Rundan till Lastarudden och tillbaka var ca 3,5 km lång och tog 1 h (med picknickpaus). Det gick bra att gå med E i bärsele på magen och M på 3 år ville på slutet gärna sitta uppe på axlarna. Men vet inte om det egentligen berodde på trötthet eller för att hon tyckte att det var roligt att sitta där uppe. 🙂
Stigen ger verkligen en rofylld och lugn känsla och när jag gick där tänkte jag på att det är så här det känns att gå i vårdad men ändå ”orörd” skog.
Förstår verkligen inte varför det inte står om den på info sidor om Åland.
Betongpussel
För en tid sedan klickade jag hem allt möjligt från e-bay och en av klicken var en silikonform som var som ett pussel.
Jag hade tänkt gjuta pusselbitar i betong eftersom det gick så lätt att gjuta på betongjuntan jag var på fjol. Men här hemma gick det inte lika smidigt.
I första försöket hade jag blandat ”betong” med pulver från fel säck… Märkte det först efter att pusselbitarna inte torkade ordentligt.. Blev ingen betong helt enkelt.
Nästa försök gick lite bättre men då hade jag i lite för lite pulver i massan och vissa bitar gick av när jag skulle få ut dem ur formen.
Men skam den som ger sig och på tredje försöket lyckades alla bitarna.
Till slut blev det 24 pusselbitar som M kan pussla med ute eller som vi kan ha som underlag vid uteplatsen. Riktigt nöjd!
Munkar och Munkar
När jag tänker på munkar så tänker jag både på min mammas munkar till vappen (valborg) och sen på Pippis munkar. För när jag var tonåring gick jag högstadiet i Åbo och till helgen då gänget kom hem till Iniö serverade Pippi ofta munkar på förbindelsebåten m/s Aurora. Man steg in i kupén och så slog den underbara doften emot en. Det gick inte att motstå dem.
Ifjol testade jag första gången att göra egna munkar.
De blev helt ok men inte i närheten av mammas eller Pippis munkar. Men det gick ändå bra att ha tävling om vem som kan äta en munk utan att slicka sig runt munnen 🙂
Servettvikning till dop del 2: Babysocka
Till dopet hade jag vikt matservetterna så de såg ut som dopklänningar och servetterna till kaffet såg ut som små babysockor (eller om man hellre kallar dem babystrumpor eller babyskor). Jätte söta! Beskrivningen hittade jag på bloggen Postgårdsromantik. Man viker nästan som dopklännigen och du behöver 1 servett och ett litet band till en babystrumpa/ babysocka.
Du gör så här:
Vik ut servetten.
Vik in hörnen mot mitten.
Gör så med alla hörn.
Sväng på servetten.
Vik in hörnet mot mitten.
Gör så med alla hörn.
Ta ett av hörnen du just vek in mot mitten och vik den som en rektangel halvvägs ner mot kanten.
Gör också så med hörnet på motsatt sida (gör inget med de två andra).
Sväng på servetten.
Vik in hörnet mot mitten.
Gör så med alla hörn.
Vik servetten på mitten.
Vik servetten på mitten igen och sockan/strumpan är klar.
Knyt ett band runt så den hålls ihop. Gör dem i god tid innan så det tar en tid att vika 🙂 Lycka till!
Kungsö- lite av varje
I tisdags var vi till Kungsö och sist jag var hit och vandrade var innan jag fick barn. Jag hade glömt hur mycket det fanns att se längs med denna stig.
Så här hittar du hit: Från Mariehamn kör du mot Eckerö/Hammarland. Efter 6 km ser du en skylt på högersida som det står ”Kungsö” på. Sväng vänster och följ vägen ca 1 km tills du kommer till en liten grön skylt på höger sida som det står ”Kungsö batteri”. Sväng in höger på vägen (genast på höger sida ser du ett picknick bord) och följ vägen. Sen följer du bara grusvägen tills du ser den här skylten:
Här parkerade vi. Vi gick till Kassern för att sedan fortsätta mot utsiktstornet och tillbaka till bilen. Hela stigen är nämligen 5 km men den här kortare rundan fungerade bra för M (3 år) som gick själv och för mig med E i bärsele. Längs med stigen finns infotavlor och skyltar så man hittar rätt.
Vid Kassern finns ett picknickbord precis bredvid vimpeln men den är ganska nära en brant så vi stannade inte här. Precis efter picknick bordet börjar batterivägen MEN här gick vi fel. Stigen ser ut att dela sig och vi gick till höger MEN vi hamna och svänga efter en bit så håll till vänster! Fram tills detta har stigen varit lätt att gå men härifrån och fram till tornet är det stenigt och man behöver verkligen se var man går för att inte snubbla. Bortsett från detta är det en väldigt fin liten slingrig stig som batterivägen bjuder på.
Framme vid tornet finns det 3 stockbord att välja mellan. Dessutom en miniatyr över hur det såg ut under krigstiden. Själva tornet ser väldigt stabilt ut men det var inget alternativ för mig att gå upp i det ensam med två barn. Skulle jag varit på tumis med M skulle jag absolut gått upp.
Går ni upp i tornet får ni inte missa denna sak på marknivå 🙂
När draken flyger
När jag var liten flög vi med drakar på åkern nedanför vårt hus på Keistiö. Det var nåt speciellt att se draken och känna hur man styrde den med den lilla linan. Så när jag för några veckor sedan var till Lekia i Maxinge och såg att de hade drakar så blev jag ivrig. För det är säkert 20 år sen jag flög drake sist. Så jag köpte med mig den färggladaste jag hittade.
Och nu i onsdags var det äntligen perfekt väder! Men det tog lite tid att få den att flyga men när den väl gjorde det så var det lika kul som när jag var liten.
Lite annorlunda utomhus aktivitet och roligt att se draken där långt, långt uppe 🙂
Ramsholmen – havet av blommor
Ramsholmen är den första stigen som vi fick tips om när vi flyttade till Åland. Den var ett ”måste” speciellt på våren då det skulle finnas ängar av blommor och dofta ljuvligt. Sen dess har jag besökt Ramsholmen några gånger per år och i måndags var senaste gången.
Så här hittar du hit: Från Mariehamn kör du mot Eckerö/Hammarland. Efter 4 km ser du en skylt på högersida som det står ”Ramsholmen” på. Sväng vänster till Ramsholmen och följ vägen en liten bit in och du är framme vid stigen och parkeringen.
Stigen är 1,5 km lång och är väl utmärkt. Genast när du stiger in så delar sig stigen (vägen) och jag brukar alltid gå till höger (börjar man att gå rundan till vänster, eller egentligen rakt fram, finns ett stockbord och grillplats).
Stigen är väldigt lätt att gå men för att komma förbi stängsel behöver man gå igenom öppningar som ser ut såhär ->. Jag hade Lillebror i bärsele och det var verkligen tight att rymmas igenom. Skulle jag ha haft ryggselen som är större skulle det inte ha gått utan att ta bort den.
Längs med stigen finns några bänkar som man kan pausa på om man inte vill vänta tills man kommer till stockbordet och grillplatsen riktigt i slutet.
Nu var det ängar av gula blommor och blåsippor men snart täcks det mesta av vitsippor. Bilden ovan är tagen på morsdag 2011 och här ser man ”havet” av vitsippor.
Håller med om tipset som vi fick- Ramsholmen är ett måste på våren 🙂
Servettvikning till dop del 1: Dopklänning
I lördags hade vi äntligen dop! Vecka innan dopet hade jag hittat en jättefin vikning av servetter på bloggen Edvinsmamma. Där fanns beskrivet hur man viker en bebiströja och jag gjorde på samma sätt men lade in en till servett så det blev att se ut som en dopkolt eller dopklänning. Jag tyckte det såg så fint ut med den lilla dopklänningen på tallriken. 🙂
Här kommer lite bilder som visar hur jag gjorde (till en dopklänning behöver du två servetter och ett band):
Vik ut hela servetten.
Vik alla hörn in mot mitten.
Så ser det ut såhär.
Sväng på servetten.
Vik alla hörn in mot mitten.
Så det ser ut såhär.
Ta hörnet du just vek in mot mitten och vik den som en rektangel halvvägs ner mot kanten.
Så den ser ut såhär uppifrån.
Gör så på alla sidor.
Sväng på servetten (lite pilligt utan att rektanglarna går upp).
Vik hörnen in mot mitten.
Gör så på alla sidor.
Vik sedan servetten på mitten och vips så ser det ut som en tröja.
Tag sedan den andra servetten.
Vik den dubbelt.
Lyft upp halva tröjan och peta in servetten.
Knyt ett band om så att den inte går upp (jag hade längre snöre än på den här bilden på själva dopet).
Såhär såg den ut. Vik gärna dessa i god tid innan då det tar lite tid om man har många gäster. 🙂
Dunderkuren mot förkylning
Sen i julas har jag inte varit förkyld men nu har jag haft nån såndärn on/off förkylning i en vecka. Suck!
Så nu har jag laddat in mängder havtornsbär eftersom de innehåller helt sjukt mycket C-vitamin. Bären kan ha en liten udda eftersmak så jag har en påse med bär i frysen (kostar några euro i Mattssons). Sen tar jag bara fram några bär, biter i dem och sköljer ner dem med vatten. Så gör jag för att få en C-vitamin kick när jag är förkyld.
Sen har jag börjat med en ny grej: dricka varmt vatten med saft från ingefära (river och sätter i te-sil), en stor klick honung och saft från citron. Det var så att jag Ifjol höstas fick jag smaka denna dryck på en kräfskiva och innan dess har jag inte gillat ingefära speciellt mycket. Men det var supergott! Tydligen har jag missat den i alla år och dessutom skall den vara en dunderväxt mot det mesta och vid förkylning ger den en antioxidanter och verkar anti-inflammatoriskt. Inte illa! Så bara att dricka så mycket jag kan av detta.
Söker ännu någon dunderkur mot hosta, speciellt natthosta. Den är så irriterande!
Rabarberblad i betong
Ifjol fick jag vara med på nåt så roligt som ”betongjunta”. En riktigt bra idé att samlas och gjuta tillsammans, speciellt för mig då jag inte hade gjort det innan.
Jag gjöt bland annat ett fat som ser ut som ett rabarberblad.
Innan juntan tänkte jag att det kanske var lite för avancerat nybörjarprojekt men det var inte alls svårt.
Här hittar ni bra bilder och beskrivning på hur man gör det (vi täckte inte över det med plast och det funkade bra det också).
Ett roligt projekt och det svåraste var att vänta flera dagar på att betongen skulle torka 😉
Ordning och reda i servettlådan
Jag har alla servetter samlade i en låda. Det funkar jättebra så länge som förpackningarna är oöppnade. För så fort som jag öppnat plasthöljet händer nåt tills jag skall använda samma förpackning igen. Servetter ligger huller om buller i lådan och jag får alltid kasta hälften av dem för att de är helt skruttiga.
Så jag gjorde så att varje gång jag öppnat en ny förpackning har jag stoppat resten i en egen zip-plastpåse. Detta har fungerat perfekt! Dessutom är det lätt att ”bläddra” mellan zip-påsarna och de oöppnade förpackningarna när man skall välja servetter 🙂
Jumbosize påskris
Efterrätt till Påsk – ett ägg
Idén att servera ett ägg till efterrätt såg jag på bloggen raspberricupcake och kunde inte låta bli att testa den nu inför påsken. De hade fyllt äggen med cheescake och en sås på passionsfrukt men jag fyllde mina med vitchoklad mousse och lemoncurd istället.
Så här gjorde jag:
Tog bort så mycket choklad på toppen av två kinderägg (går förstås med vilka chokladpåskägg som helst) så att jag fick ut plastkapseln med leksak i. Sen gjorde jag vitchoklad mousse genom att först vispa 2 dl vispgrädde ordentligt. Sedan vispade jag ner 1 ägg och 150 g smält vitchoklad i grädden. Till sist rörde jag ner 1 dl naturell kvarg (Kesella). Sen fyllde jag äggen med moussen och lade dem i kylskåpet (mina blev där över natten men det räcker med nån timme). Sen hade moussen stelnat lite och jag gröpte ur en liten grop som jag fyllde med lemoncurd (som jag lagt lite karamellfärg i, men man kan använda aprikosmamelad eller nåt annat gult för att det skall se ut som äggula).
Så var ägg efterrätten klar att serveras!
Kombon vitchoklad mousse och lemoncurd tyckte jag funkade över förväntan, riktigt gott faktiskt. Däremot så väntade vi lite för länge med att äta dem, så jag skulle säga att det är bäst för själva påskäggschokladen om man gör dem samma dag som man skall servera dem.
Lycka till! 🙂
Expressen
Roligt att Expressen föll för det här tipset 🙂
Tips till påsk – en tillbaka blick
Nu är påsken snart här och dags att börja pynta och fixa inför invasionen av häxor och harar 🙂 Här kommer en liten tillbaka blick från bloggen med samlade tips på vad man kan hitta på just till påsk:
Man kan göra ätbart fågelbo till påsk
Göra äggljus som en mysig dekoration
Gjuta en Äggskål i gips för allt påskgodis
Göra en Påskäggsjakt
Eller gör Hjärtformade ägg som variation till de vanliga kokta äggen 🙂
Påsken är snart här- så påskgräset nu
Varje år i vuxen ålder har jag missat att så påskgräset i tid. Sen står jag där och hoppas på att påskgräset mirakulöst ska gro över en natt. Ifjol var det precis samma scenario och bilden på vårt påskgräs i äggskal är tagen när påsken redan var förbi.
I år däremot har M fixat påskgräs helt utan vår hjälp. Det har varit spännande att se när det växer och efter en vecka började det det gro. Tack vare M har vi redan en vacker grön påskgräsmatta i den lilla papperstallriken som står på vårt köksbord.
Så här kommer en liten påminnelse till alla er som vill ha påskgräs under påsken och inte efter: det är dags att så det nu! 😀
Stenåldersbyn – den g(l)ömda stigen
Vid Ålands högsta berg Orrdalsklint finns det stigar för alla åldrar. Till själva Orrdalsklint har jag varit några gånger men det är 4 år sen jag var uppe på toppen sist. Jag minns att det var svårt att hitta upp till trappan (som inte var i toppskick) som för en upp till en mäktig utsikt och ett litet hus. Minns också att det var markerat med vita stenar vart man skulle gå och att vi på vägen ner från berget yrade bort oss. Jag har också gått hela vandringsleden Långbergen men det är också ett tag sen. Men nu i mars har vi varit och gått en ca 1 km lång stig vid stenåldersbyn och det är verkligen en fin stig där det finns mycket för barn att upptäcka.
Såhär hittar du hit: Om du kör från Mariehamn tar du riktning mot Vårdö/Sund/Saltvik/Godby. Du kör bara rakt och en bit efter att du kört över Färjsundsbron kommer det en skylt på vänster sida som visar ”Ödkarby/Kvarnbo” sväng vänster in på den vägen. Efter ca 4 km kommer du till en rondell. I rondellen svänger du första till höger dvs. mot Rangsby/Långbergsöda/Tengsödavik och kör på den vägen ca 6 km (Efter ca 4 km skall du hålla till vänster och inte till höger mot Tengsöda). Du kommer att komma till en stor skylt för sevärdhet på vänster sida. Det står inget mer än en liten vit vägskylt ”Källsvedsvägen” bredvid den men det är här du skall svänga vänster in på grusvägen. Efter en liten bit kommer en träskylt du inte kan missa som det står ”Sevärt Långbergsöda Stenålder 1km” på. Sväng höger här och fortsätt tills du ser den här skylten:
Här parkerade vi bilen och stigen börjar precis bakom skylten där ni ser bron. Fortsätter ni på vägen mot Info/Parkering kommer ni till vart den långa stigen på 5,5 km börjar. Ännu lite längre fram på vägen kommer man till vart trappan till Orrdalsklint som fanns då för 4 år sen. Men här vid skylten är alltså stigen jag vill tipsa alla småbarnsföräldrar om.
Längs med den väl synliga stigen som M 3 år kunde gå själv utan problem finns både det mycket att se på.
Vi gick tills vi kom till den här ”byn” där det finns ett stockbord till vänster om bilden (ca 500 m in från var vi parkerade bilen). Sedan gick vi samma väg tillbaka och det var en passlig sträcka just den här dagen.
Lite lustigt är att fast jag varit och gått många stigar med M så hade jag helt glömt bort stenåldersbyn. Verkligen värd ett besök och vi kommer absolut att gå denna flera gånger!
Picknick påsen
Eftersom det varit så extremt fint väder nu i mars så har de senaste inläggen handlat om picknick och stigar som man kan besöka på Åland. Det kommer att komma ett inlägg till om en liten stig perfekt för barn men sen blir det en paus med dem. Till två av våra picknickar har vi haft med en liten picknick påse som vi pysslat med M.
Jag fick idén både från min resa till Kebnekaise 2011 då man fick med en liten påse med mellanmål som det stod ”en god bit på väg till nästa smultronställe” på och dels från när man var liten och fick en spännande liten brun påse med godis och mandarin på skolans julfest. Så jag tog bokstavsstämplarna (som jag också använde till att stämpla trolldeg och att kommaihåg lunchen) och papperspåsar och stämplade ”picknick påsen” på dem. Sen när det var dags för utfärd så var det bara att ta med en och fylla den med smått och gott.
Som ni ser på bilden blev påsen lite fläckig av kexen som fanns i den så om man vill ha en ”ren” påse skall man kanske ha en plastpåse i påsen. Fläckar eller ej så tyckte jag det var roligt att ha en påse med text att ta fram. Det påminde om den härliga resan till Kebnekaise och förväntansfulla julfester. M däremot fokuserade mer på innehållet än på själva påsen 😉
Herröskatan naturreservat och utsiktstorn
I söndags var det äntligen utflykt till Herrö som stod på schemat. Det är åtminstone 3 år sen jag var hit senast och jag mindes faktiskt inte riktigt hur man körde hit men jag mindes att det superfin utsikt.
Så kör du hit: Om du startar från Mariehamn kör du mot Långnäs/Lumparland/Lemland och kör ca 18 km. Då kommer det att dyka upp en skylt på vänster sida som det står Herrö/Flaka/Vessingsboda på och här är svänger du till höger. Efter ca 7 km kommer det en skylt som det står ”Herrö” på, här följer du skylten och svänger till vänster. Du följer vägen och efter 6 km är du framme var stigen börjar. Det tar totalt ca 30 minuter från Mariehamn med bil.
Så här ser det ut var stigen (eller rättare sagt vägen) startar. Vägen leder fram till en strand där det finns ett picknick bord. Så om man bara vill gå ner till stranden funkar det bra med barnvagn eller om man vill köra hela vägen ner med bil går det att göra det också.
Vi gick till Fågeltornet som är till höger om den stora ”väg”-stigen. Men det här tornet skulle jag inte rekommendera för småbarnsfamiljer. Trappan upp är väldigt glest byggd och på första utsikts platån så är det väldigt glest mellan plankorna som håller upp räcket.
Däremot ser man stigarna tydligt och det finns åtminstone 3 picknicksbord längs med stigen. Precis som jag mindes var utsikten verkligen jättefin på detta välbesökta naturreservat och när vi var där åkte dessutom ”stora båten” förbi som blev en mäktig syn.
M på 3 år klarade av att gå hela rundan själv (gissar att det till Fågeltornet och tillbaka är 1,5-2 km) men mot slutet skulle hon gärna kommit upp i famnen om inte Lillebror varit i bärselen. 🙂
Borgboda- vandringstig med snickarglädje!
Idag har det verkligen varit fint väder här på Åland så jag och barnen for iväg på picknick till Borgboda. Uppe på Borgberget dit stigen går fanns det för ca 1000 år sedan en fornborg och längs med stigen finns det skyltar som berättar om platser och händelser.
Såhär hittar du hit: Om du kör från Mariehamn tar du riktning mot Vårdö/Sund/Saltvik/Godby. Du kör bara rakt och en bit efter att du kört över Färjsundsbron kommer det en skylt som visar ”Ödkarby/Kvarnbo” sväng vänster in på den vägen. Efter en bit på den vägen kommer du att köra förbi Vikingabyn och komma till en rondell. I rondellen svänger du första till höger dvs. mot Rangsby. Härifrån är det skyltat till ”BORGBODA”. Men första gången jag skulle hit missade jag den första skylten som finns på vänster sida vid ett stort träd. Så för att undvika att köra fel som mig så skall du hålla ögonen uppe mot vänster sida och ganska snabbt efter rondellen svänga höger mot Lagmansby och sedan till Bertby. Men kör sakta och följ skyltarna. Du är framme då du kommer till en sten som ser ut såhär (ar ca 20 min från Mariehamn):
På vänster sida finns parkering och det lilla röda huset som finns på bilden heter Idas stuga som också är en sevärdhet (men än har jag inte lyckats pricka in vandringarna när den är öppen).
Strax innan stenen på högersida börjar stigen och här finns också ett picknick bord. Sedan är det bara att börja traska. Stigen upp till berget är ca 600 m lång och bjuder på verklig snickarglädje.
Precis innan porten till borgen finns en superfin bänk. Här stannade vi och åt picknick för att sen vända tillbaka. Jag har med flit inte satt upp så mycket bilder på stigen hit upp för den som gjort stigen har verkligen visat på snickarglädje och det är något man skall se med egna ögon.
Framför bänken finns porten in till borgen. Det är ett tag sen jag gick runt hela borgen för jag tycker inte resten av stigen är speciellt barnvänlig.
Men om man går den vägen finns det ett picknick bord med fin utsikt. Bordet är precis vid bergssluttningen/stupet så man skall vara väldigt aktsam om man väljer att gå stigen runt borgen, speciellt med småbarn.
Idag var det så här fint att gå den lilla stigen på 1,2 km till bänken. Jag tycker stigen funkar bra att gå med småbarn även om det är rätt brant sista biten. Men M (3 år) klarade att gå den själv och för mig funkade den också utan problem med Lillebror i bärsele på magen.
Rekommenderar den varmt och som sagt håll ögonen öppna och beundra snickeriet på stigen 🙂
Prästö utsiktstorn och vandringsled
Här på Åland har det varit riktigt vårväder och det verkade som hela Åland var ute och gick i söndags 🙂 Ett ställe som fungerar i de flesta väder och med småbarn är en del av vandringsleden på Prästö.
Så här hittar du hit: Om du kommer från Mariehamn kör du ut mot Godby/Saltvik/Sund/Vårdö och följer Sundsvägen tills du kommer till en liten bro där det bara finns en körfil. När du kör över bron och ser ett vitt hus som det står ”Bomarsund” på är du på Prästö (tar väl typ 30 min från stan?). Runt hela Prästö går en vandringsled som jag gått några gånger och då har jag alltid startat från det vita huset som är ett museum. Hela är 5,5 km lång. Men den biten som jag speciellt rekommenderar för er med småbarn är då ni kör vidare på Prästö och strax innan Töftöfärjfäste kommer det en liten grön skylt på vänster sida som det står ”gravplatser” på, sväng in på den lilla skogsvägen till vänster (Är ni vid vägskälet med en blå skylt som det står ”PRÄSTÖ BR” på har ni kört för långt, det är avtaget innan).
När ni kört in på den lilla skogsvägen tar ni till höger och då kommer ni till porten som ni ser på bilden. Här har vi börjat utflykten. Det är en spännande liten runda som väntar bakom den där porten. Längs med finns skyltar som berättar om vad man går förbi och stigen fortsätter sedan över små broar och in i en granskog. Sedan kommer man till en skogsväg och då kan man välja att gå tillbaka till bilen längs med den eller om barnen vill och orkar kan man följa leden en bit till och besöka utsiktstornet.
Vägen till utsiktstornet börjar spännande med att man nästan måste klättra upp bland stenar för att nå till en väldigt stabil trappa. Den underlättar verkligen för stor som liten.
Utsiktstornet finns en bit upp på berget och vägen dit är tydligt utmärkt. När vi var där förra veckan fanns det inget picknick bord men det finns fullt av naturliga sittplatser istället 🙂
Det här är en väldigt fin liten tur med mycket variation och för M som är 3 år var det inga problem att gå hela vandringen (upp till utsiktstornet) själv. Jag var däremot lite rädd på vägen ner då det började regna och berget med mossa blev riktigt halt. Jag hade lillebror i bärsele på magen men borde ha haft honom på ryggen istället för att kunna gå lite smidigare i trappan och på berget. 🙂
Det säkra kortet- Mandelkaka med ett täcke av choklad och hasselnöt
Jag gillar att testa nya recept och den här kakan testade jag en helg när jag hade lite choklad sug 🙂 Original receptet hittar ni här och så här gjorde jag min kaka:
Jag började med att sätta ugnen på 175 grader. Sen vispade jag 2 ägg och 3 dl socker så det blev fluffigt. Sen hällde jag i 100g fint mixad skalad mandel (tänk farinsocker och har du ingen våg så är det ca 2 dl hela mandlar du behöver mixa), 2 dl vetemjöl och 100 g smält smör (smälte det i micron). Sen smörade jag en rund form som hade löstagbar botten (min var 23 cm i diameter) och bröade den med ströbröd. Sen hällde jag i smeten och gräddade i mitten på ugnen tills den blev lite gyllenbrun, det tog ca 30 min. Sen var det bara ta ut den och låta den svalna.
Sen smälte jag 200g (en platta) scweitzernötchoklad och 50 g Fazers hushållschoklad (råkade ha hemma så det åkte med ner i bunken) över vattenbad och rörde ner 7 msk ovispad vispgrädde och 1 msk smör. Så hällde jag smeten på kakan och bredde ut den så att den täckte lite snyggt. Sen strödde jag på ca 1 dl krossad hasselnöt och ställde den i kylskåpet så att chokladen skulle stelna lite. Sen var det bara att börja äta 🙂
Kakan smakar gott och jag skulle klassa den som ett säkert kort då den inte är för söt eller för mycket på nåt sätt. Passar till de flesta tillfällena helt enkelt. 🙂
Hjärtat på tekoppen
Att rita av händer och fötter
Senaste numret av Bamse Kul att lära (bloggsamarbete) hade ämnet teckning och där fanns tips på vad man kan göra med sin hand och fot då man ritat av dem på papper. Jag tyckte det verkade som ett roligt pyssel att göra så vi testade!
Vi gjorde en älg, en höna, en fjäril och en fågel.
Men detta tyckte M var så roligt så vi har också gjort en krabba, en påfågel och tulpaner. Att limma dessa djur var också något som M gillade. Så det här är verkligen ett pyssel jag rekommenderar att göra med små barn.
Dessutom så ritade vi också av Lillebrors händer och fötter. Det blev mycket skratt när jag försökte rita runt hans lilla fot eftersom han drog ihop den hela tiden.
Jag tycker att det blev en härlig tvist att ha en stor och liten version av djuren (och en stor och liten tulpan). Däremot borde jag ha lärt mig vid det här laget att de rörliga ögonen som man limmar på petas bort. Vi borde ha limmat vitt och svart papper istället! 🙂
Att inte ta nytt glas varje gång
Det känns som om vår diskmaskin går stup i ett. Speciellt glas verkar alltid stå på diskbänken påväg till diskmaskinen. Vi har försökt att använda samma glas mer än en gång men det har inte funkat. Jag har tagit ett nytt glas varje gång i allafall (eftersom jag har haft så dålig koll på vilket som är mitt).
Så vi gjorde så att vi tog ett kakel som hade blivit över från badrumsremonten och ritade 4 ringar där vi skrev pappa, mamma, syster och bror (samma penna för porslin som vi använde till morsdagsmuggen). Så man ställer sitt glas i ringen och så vet man vems som är vems.
Det var min sambo som kläckte idén och den fungerar. Det känns bra varje gång man tar sitt glas från cirkeln för att man slipper diska femtielva glas per dag som man druckit vatten ur. 🙂
Att samla minnen av mat – Receptboken
Min syster ringde för nåt år sen och berättade att hon tänkte göra en receptbok med recept från vår familj. Wow! Vilken rolig idé! Så hela familjen involverades och alla namngav sina kreationer, skrev upp recept och tog bilder som vi skickade till syrran som sammanställde boken. Det är något speciellt med mat, det väcker så mycket minnen, och därför är det extra roligt att ha dyrgripar som farmors bullar, mormors plättar, mammas våfflor, pappas superbiffar, brorsans fågel, syrrans kladdkaka osv. sparade på ett och samma ställe. Vi alla fick varsitt ex och jag har varit så glad för denna receptbok.
Vi bidrog med bland annat Anti-bant sallad…
och semestern har börjat romröra 🙂
Vänskapen är evigt ung
När jag var och handlade så hittade jag ett underbart färgglatt och bra vändagskort (eller alla hjärtansdag heter det väl egentligen). Det var en bild på två gamla tanter som åker i en bil (lite Thelma & Louise feelis) och så stod det ”Kroppen åldras men vänskapen är evigt ung”. Den var så klockren att jag inte kunde gå förbi utan plockade med mig några stycken.
Texten är så bra och man kan använda den till andra kort också om man byter ut ”vänskap” mot t.ex. kärleken eller huvudet 🙂
Så med det här kortet önskar jag dig en riktigt glad vändag! 🙂
Romantiska ägg
Jag har aldrig förut beställt från ebay men för två veckor sen fick jag se roliga saker som var beställda via den sidan. Så jag blev nyfiken och gick in för att titta lite. Där hittade jag allt möjligt kul som jag bara måste beställa och testa. En av grejerna var en hjärtform. Man kan alltså stoppa in ett nykokt ägg i formen och så blir blir det hjärtformat efter en stund.
Så här blev resultatet. Jag är inte helt nöjd för jag skulle gärna velat att äggulan också skulle blivit format som ett hjärta. Men jag gillade idén. Formen kan man använda till att forma annat också som t.ex. sushi ris.
Men på nätet hittade jag ett youtube klipp där någon visar hur man gör hjärtägg med bara en mjölkkartong, två gummisnoddar och en pinne. Där verkar dessutom gulan också blir hjärtformad. Skulle jag ha sett detta innan skulle jag nog inte beställt formen utan testat det här sättet istället. Så om du vill överraska någon med hjärtformade ägg till t.ex. alla hjärtansdag eller vill få ett barn att äta ägg kan du testa detta:
Att gjuta en hand med Alginat – inte det lättaste
För några år sedan så bestämde jag mig för att testa Alginat.
Alginat är ett pulver som man blandar med vatten för att få fram en gjutform av t.ex. en hand (eller fot) då massan stelnat.
Sen häller man i gips och väntar tills gipset brunnit för att sen bryta ut den perfekta avgjutningen av ens hand. Det lät väldigt lätt! Så jag tog mig ann projektet.
Tanken var att jag skulle gjuta M:s lilla babyhand för det lät och såg väldigt lätt ut på en av förpackningarna jag köpt. Det som jag inte hade läst var att massan skulle stelna 5-10 minuter (!) och då skall naturligtvis handen vara helt stilla. Som ni förstår funkar detta inte att göra med ett litet barn då det är vaket. Så jag provade att få till en gjutform medan M sov. Detta visade sig att vara lättare sagt än gjort… Först gällde det att få M att sova i en sån ställning att jag kunde doppa handen i en burk som var lodrät. Sen gällde det att snabbt blanda till massan i en passlig burk så att handen rymdes in utan att ta i kanterna. När jag doppade handen i massan skulle M inte vakna. När jag väl fick ner handen i massan skulle den vara stilla, M skulle inte börja röra på sig för då hamnade massan på kläder, möbler och golvet (den är inte lätt att få bort). När jag väl kom så här långt och massan stelnat skulle jag försöka lirka ut M:s hand utan att formen förstördes. Alla dessa moment gör det nästan omöjligt att få till en gjutform på en babyhand. Behöver knappas säga att tre Alginat paket senare har det ännu inte blivit någon avgjutning av M:s hand eller fot.
Jag beslöt mig för att gjuta min egen hand istället. I mitt huvud så hade jag målat upp en bild hur mina händer skulle bilda en liten skål där ringar och örhängen kunde vara och man skulle kunna hänga smycken på fingrarna som skulle spreta ut på sidorna om skålen. Även detta var lättare sagt än gjort. En hand blev lyckad men sen sket det sig. Hur jag än försökte hålla handen stilla och lirka ut den blev alltid fingertoppar ofärdiga (som ni ser på bilderna). När sen M smällde den enda lyckade handen i badrumsgolvet så den gick i bitar gav jag upp och lade undan pulvret.
Men skam den som ger sig. Förra veckan testade jag att göra samma procedur med Lillebror och fick två små händer avgjutna. 🙂 Så detta är alltså ett projekt med stor chans för misslyckanden, det är dyrt, man behöver ha nerver av stål och lugna barn. MEN när avgjutningen väl lyckas är det ett unikt minne. För tänk vad roligt om man skulle ha en avgjutning av sin babyhand i vuxen ålder?
(Vill ni själva testa på detta så rekommenderar jag att man köper en förpackning med bara Alginat (typ 500g som räcker till 3-4 försök till att gjuta en babyhand) och en påse gips. För de färdiga babyhandsförpackningarna är mycket dyrare och innehåller bara pulver till ett försök.)
Runebergstårtan
Idag är det Runebergsdagen och då hör det till att äta Runebergstårtor. När jag var liten gillade jag inte dem alls men nu tycker jag att de är riktigt goda. Jag har lagat bakelserna i muffinsformar men för mig har en ”riktig” Runebergstårta formen av ett upp och nervänt glas. Så fjol blev jag riktigt glad när jag såg att formen från barnmatsburken skulle passa perfekt att laga dem i. De blir mindre än orginalet men man kan äta desto fler istället 😉
I år gjorde vi Runebergstårtor efter det här receptet från Visit Porvoo.fi och det blev 8 tårtor i formen för barnmatsburkar och 5 tårtor i muffinsformar. Jag vispade allt i min underbara Ankarsrum. Så här är receptet och hur jag gjorde:
Vispa 100g rumstempererat smör (eller så gör du som jag och tärnar upp det och låter maskinen gå tills det är lite mer medgörligt) och 1 dl socker till en smet. Vispa ner 1 ägg. Häll i 50 g finhackad mandel (är 1 dl hela mandlar (efter att ha kört dem i mixern blev det ca 1,5 dl finhackad mandel), 1,5 dl skorpmjöl, 1,5 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver och 1 tsk kardemumma och vispa lite till. Vispa ner 1 dl ovispad vispgrädde. Vispa ner 2 msk pressad citronsaft. Klicka ut smeten i formarna (de stiger ca 25% så ha det i tanken) och grädda i 200 grader i ca 25 minuter. Rör ihop florsocker och vatten till en tjock glasyr (behövs inte mycket). När tårtorna svalnat kan man fukta dem med saft eller punsch. Sedan klickar man lite hallonsylt på varje tårta och ringla kristyr runt sylten.
Ifjol blev våra riktigt bra förutom att jag kunde lagt lite mer saft på dem. I år däremot tycker jag de blev lite smuliga och bleka i färgen men de smakar gott. Men det är väl som de skriver i Vasabladet (Tack Pia för delningen!) att ingen lyckats baka den perfekta Runebergstårtan förutom fru Runeberg själv. 🙂
Soffbord av kabelrulle
När vi drog upp ström till terassen så blev det en tom kabelrulle kvar och sen en tid tillbaka så är det numera vårt soffbord.
Det var en enkel förvandling. Vi tvättade den ett varv med högtryckstvätten och slipade ytan lite grovt sen var det bara att måla den vit. Jag är supernöjd med den! Främst för att den inte har några vassa hörn som barn kan stöta sig på.
Den har dock blivit en ofrivillig förvaringsplats eftersom hålet i den lätt fylls av klossar, bilar eller nåt annat som ryms in. 😉
Meny och bordsplacering på skattkartepapper
Jag tycker om bordsplaceringar. Det är en kul grej som gör en vanlig middag lite extra. Dessutom gillar verkligen skattkartelooken på papper och som bordsplacering/meny blir den superfin. MEN att köpa sånt papper är väldigt dyrt. Jag kommer ihåg att jag betalade 2 € för ett A4:ns ark i Åbo för x antal år sedan.
Istället för att betala 2 € per ark kan man istället göra eget. Det som behövs är vitt papper (gärna lite tjockare), sax och ett ljus som brinner. Jag printade ut namn och sen menyn på papper och så klippte jag pappret väldigt nära den form jag ville att det skulle bli i slutändan. Sedan gick jag ut med ljuset och brände kanterna väldigt snabbt. Var försiktig att det inte börjar brinna utan det skall bara sveda pappret lite (ha gärna en hink med vatten bredvid när du gör detta ifall pappret tar eld). Sen är skattkartelooken på bordsplacering och menyn klar. 🙂
Har man ett kalas med sjörövartema är det perfekt att göra upp riktiga skattkartor på det här pappret!