Jag ska bara är jag Kristina. Jag är uppvuxen på den lilla ön Keistiö i Iniö med en underbar familj som låtit mig få vara nyfiken. Glöm sandlådan- jag hade en hel ö som lekplats. Sedan jag tittade ut 1982 har jag hunnit med att ta primusmagistern efter att min mamma knuffat ner mig från en trålbåt med huvudet före, slagit så hårt på en boxningssäck att jag fick spricka i armen och gå med gips i 6 veckor (var enligt läraren omöjligt men redan då bevisade jag att ingenting är omöjligt), försökt bestiga Kebnekaise i april 2011 gravid -> inte så lyckat och har nu detta på to-do-listan för upp dit ska jag!, nobbad av Joker i Rederiet när jag fråga om han ville dansa på en av Vikinglines båtar (frågade även Uno i Rederiet som stod bredvid men fick även nobben där. No hard feelings- jag förstår er.), skulle hoppa bungyjump men fick inte för att jag vägde för lite (jaja, jag vet att det är läääänge sen nu! Men efter att man fått barn så måste man få dra upp minnen från sina glansdagar 😉 ) och så har jag aldrig ätit fiskpinnar. Sedan 2008 bor jag på Åland, skulle bara stanna några månader men några år senare är jag fortfarande här och köpt hus dessutom! Jag bor här med min kära sambo och vi hade turen att bli föräldrar till vår dotter M 2011 och till vår son E 2014. Drömmer om att en dag flytta till en liten skärgårds ö så att M och E också får uppleva friheten i att inte bara ha en sandlåda att leka i.

Så det är jag ska bara- Kristina i miniformat 🙂