Kosläpp i Åbo

IMG_6145

Den här sjukt goda grejen får symbolisera när man äter något otroligt gott som ändå kommer tvåa pga. sällskapet man har runt bordet. I fredags var det nämligen dags för tjejträff med krutgänget. Vi träffades första gången 2014 efter en lång paus och beslöt att vi sku göra det till en årlig grej och sagt och gjort så träffades vi 2015 igen. Men ifjol blev ett mellanår då sjukdom kom i vägen och längtan att få träffa dessa underbara bönor igen har varit STOOOOR.
Och det är nog så härligt att ha detta gäng och äntligen få träffa dem öga mot öga. Det började direkt när jag steg av flyget i Åbo och jag såg ett välbekant ansikte på andra sidan glaset och medan jag stod och vänta på att väskan sku komma på rullbandet stod vi och babbla och gapskratta genom springan i glaset och sen fortsatte dagen i samma stil med prat, shopping och mat i en salig röra.
Ni vet när man bara har ett leende på läpparna, bubblar och känner sig som 15 igen.

Har du inte träffat dina bönor på länge, se till att få till en träff du också! 🙂

När man hör kraschen igen…

IMG_7581
För tre år sen skrev jag om Saker för speciella tillfällen och hur jag tagit fram kopparna jag knappt vågat använda. Men som jag tycker så mycket om. Den Första kraschen kom 2015 och nu för några dagar sedan kom den andra. Givetvis skulle jag gärna haft den hel än idag, men känner ändå att det är bättre att den varit i användning i 3 år än orörd och bara samlat dam i ett skåp. 🙂

Showtime!

IMG_4049
I början av juni skrev jag inlägget om att få en morot, dvs. att jag som inte sprungit på 10 år anmält mig till ett lopp. Den otroliga känslan av att ens klara av att springa 5 km var obeskrivlig. Detta var i juni. Första gången jag sprang 5 km sprang jag det på 45 minuter och jag hade som mål att jag under loppet skulle springa under 35 minuter.
Några dagar innan vi skulle springa fick vi veta att två i laget skulle springa halva sträckan dvs. 2,5 km och resten 5 km. Mina snälla lagkamrater lät mig välja sträcka (TACK!). Jag valde att springa 2,5 km eftersom jag redan i juli nått mitt eget mål med att springa under 35 minuter och dessutom visste jag att alla i laget sprang betydligt snabbare än mig. Utan tvivel skulle vårt lag få bättre tid om jag sprang 2,5 km.

Nu i augusti var det då showtime. Jag hade första sträckan och bilden ovan är från startområdet när jag stod med hörlurarna i öronen, mina nya skor och lyssnade till ”The Story” av Brandie Carlile för att peppa mig själv. Så gick starten. Det var nu det gällde. Och jag sprang. Spellistan dånade i öronen. Jag tänkte bara på handen som skulle sträcka sig efter stafettpinnen vid växlingen och att jag skulle springa hela vägen dit. Det var tungt att bli förbisprungen. Mycket tyngre än jag trott. Men jag sprang allt vad jag kunde till växlingen. När jag växlade över kastade jag mig åt sidan och lyckades lägga mig i ett pissmyrbo. Andra som växlat över fick hjälpa mig att få bort dem för de kryllade av dem på mina armar, min rygg och mitt hår. Och de bet. Det tar fruktansvärt ont när pissmyror biter. Sen ställde vi oss och heja på alla de andra som sprang. Det var verkligen roligt att få ge de som hade sin sträcka kvar en extra kick med lite glada rop! Resultatet kom sen när alla var i mål och jag hade sprungit 2,5 km på 15 minuter och 22 sekunder. Jag var väldigt nöjd, sjukt stolt över min prestation! Jag siktade på att komma under 17 minuter och jag gav allt jag hade under loppet och klarade målet! Sen att den snabbaste tiden på samma sträcka var nånting på 7 minuter är en helt annan sak. 🙂
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Känslan när man sprungit 5 km

IMG_3270_Fotor
Ja, jisses! Jag har alltså anmält mig till att springa ett lopp på 5 km! Och jag som inte sprungit på säkert 10 år! Jag kände att jag hade en mental spärr i min hjärna att jag inte kan springa 5 km i det skicket jag är idag. Så följande dag, efter att jag sprungit med M,  beslöt jag mig för att testa hur långt jag orkade springa. Hoppades på åtminstone 2 km. Jag, mina urgamla skor och mjukisbyxorna for iväg. 45 minuter senare stannade jag efter 5 km och 150 meter. JAG VAR SÅ SJUKT STOLT! Alltså den energikicken var helt otrolig! Gick som på små moln i flera dagar! Så ljuvlig känsla att klara av något jag inte trodde var möjligt just då. 🙂
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Gör det ont när knoppar brister?

IMG_6557_Fotor.jpg
Alltså Pioner! Är de inte bara alldeles för härliga! Ute på gården har vi 4 olika ställen var det växer pioner och jag lika glad varje år som de (utan att jag gjort något) tittar upp fram på vårkanten. Pionernas blommor är dock inte så långlivade och därför passar det bra att ta in dem så man hinner titta på dem och njuta lite mer. De är dessutom väldigt bra på så sätt att säga till då de skall kastas ut för mitt i allt har de fällt alla ljuvliga röda blad. De går liksom från full blom till inget alls. Då är det dags för nästa blomma från trädgården att titta in. 😉
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar