Glömda vantar hittar tillbaka

IMG_6736

När M började parken började vi använda Namnlapparna som jag skrivit om tidigare. Men som tur är har ingen kontaktat oss för att vi tappat bort något. Tills i början på sommaren. För när jag stod vid ett hoppslott på Zoolandia utanför Åbo fick jag ett meddelande att någon hade hittat M:s vantar och att de fanns att hämtas från Bokhandeln i Karis. Jag hade inte ens märkt att vi tappat några vantar när vi var dit vid 1:a maj (och snön vräkte ner).
Väl i Karis hämtade vi ut en söt liten brun påse (som var helt slät när vi fick den) och däri låg M:s röda fingervantar som någon hittat. Dessutom blev jag grymt imponerad av den fina skrivstilen av M:s namn på påsen.
Så nu kommer de väl till pass i höstrusket och roligt när något man tappat hittar tillbaka! (även om man inte hunnit sakna det). TUSEN TACK!

Nya blåa koppar

IMG_7746
Jag har haft mina underbara stora tekoppar från Arabia ur serien Valencia som tyvärr går sönder en efter en. De är helt suveräna men svåra att få tag på då de inte tillverkas längre.
Men på båten påväg till Åland hittade jag de här skönheterna från Rörstrand för 14,50 €. Kunde inte låta bli. (Såg sen att de fanns att köpa på landbacken här på Åland också).
IMG_7743
De är också storlek större och rymmer 50 cl. Tycker de är ursnygga och blir en konkurrent till de andra tekopparna 🙂

Min blåbärslöpare

IMG_6867_Fotor
Jag har aldrig köpt en löpare i hela mitt liv tills för en vecka sen då M och jag var på Piratklubbens äventyr i Sjökvarteret här på Åland. Efter piratrundan for vi in till SALT och egentligen skulle jag köpa salmiakgodisar men när vi gick runt i butiken föll mina ögon på denna löpare med blåbär på av Ann Granlund. Den såg så pigg, fräsch och glad ut! 36 euro senare var den i kassen och på väg hem till oss. Och jag har varit mycket nöjd med mitt köp – Tänk vad en sån liten grej som en löpare piggar upp i ens hem och dessutom fick jag lite vuxenpoäng på samma gång. 🙂

(Något som jag inte tänkte på före jag kom hem är att löpare är lite svårare att nå och dra ner än de vanliga borddukarna för små nyfikna fingrar. 😉
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Präglingsapparaten

IMG_5646_fotor
Det är nåt speciellt med dessa uttryckta remsor med text. Tror min lilla förälskelse till dessa textremsor kommer från att de fanns i lekiset jag gick i som barn. Nu i vuxen ålder har jag äntligen blivit ägare till en egen DYMO Präglingsapparat (från på Clas Ohlson i Mariehamn för 17 euro).
IMG_5655_fotor
Testade genast att piffa upp flaskan som vi har ingefära shot i. Jag blev faktisk lite mer sugen på att ta den här otroligt starka dunder drycken nu. 🙂
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Att våga…

Jag kan inte säga att jag läser mycket böcker. Men den här boken fångade mig direkt och kunde jag inte sluta läsa den före den var slut. Den heter ”Att våga…” och är skriven av Maria Österåker. Bara 15 sidor text men vilket innehåll. Denna rekommenderar jag att alla läser. Så mycket klokt.

Finns inte att köpa i butik men den finns att läsas på länken här nedan eller så kan man beställa en direkt från Maria Österåker.

Hon har dessutom en härlig blogg och det harmar så att jag missat att hon varit till Åland och föreläst. Hoppas hon snart kommer på nytt!
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Att gråta till Astrid Lindgren

IMG_5598_fotor
När jag var liten och hälsade på hos mormor och morfar hittade jag en bok med små berättelser Astrid Lindgren hade skrivit. Jag kommer ihåg att däri fanns en väldigt sorglig berättelse om en flicka som dog. Den berättelsen etsade sig kvar i min hjärna för jag minns att jag var så van att höra alla roliga historier om Emil, Pippi och alla de andra mer kända figurerna och här var det något helt annorlunda. Jag minns att jag grät mig igenom berättelsen som var ganska kallt skriven utan så mycket förklaringar eller inlindningar. När jag sen nästa gång hälsade på hos mormor och morfar var boken spårlöst borta. Jag har försökt att hitta den med jämna mellanrum i bokhandlar och på nätet men eftersom jag inte minns så mycket mer än att ”det var en flicka som dog och tror det var en sten i berättelsen” så har det inte varit lätt.
IMG_5594_fotor
Så jag beslöt att jag skickar ett mail till Saltkråkan förlaget och fråga om de råkade veta vilken bok det kunde handla om. En sista chans att hitta boken. Och gissa om jag blev glad när Sofia på förlaget svarade att hon trodde att berättelsen jag menade var ”Märit” och den fanns med i novellsamlingen ”Kajsa Kavat” som gavs ut 1950!
Så nu har jag fått tag på boken och precis som Sofia gissade var det berättelsen om Märit jag hade läst hos mormor och morfar. Precis som då satt jag med tårarna rullandes ner för kinderna och grät till den sorgliga berättelsen om den lilla flickan när jag läste den igen. Men samtidigt var jag glad att äntligen ha hittat den fina boken och berättelsen pånytt efter så många år.

Roadtrippen

IMG_7417_fotor
När jag fyllde 30 fick jag en super rolig födelsedagspresent: en Roadtrip! Enligt kortet kunde den vara på 2, 3 eller 4 hjul och destination okänd. Det fanns inget bäst före datum och det var bra för det tog mig 2 år att lösa in den. Men i juli klämde två brudar in sig i en bil och så åkte vi iväg mot Helsingfors (för fast jag bott i Finland hela mitt liv så har jag inte turistat mer än några gånger i huvudstaden, typ på stafettkarnevalen, lågstadiets klassresa och när jag med i projekt drivhus för 14 år sedan).
IMG_9265_fotor
Efter det sedvanliga yrande runt i trafiken (händer ofta då jag är med) så började vi dagen med att gå på Café Ekberg. Alltså ni kan tänka er känslan när man kommer fram till en disk och man vill beställa allt de har. Snålvattnet rann och jag valde till sist en kinuskibakelse/tårta som var så fruktansvärt god! Verkligen härligt att sitta på en uteserveringen och se Helsingfors vakna till liv.
IMG_9298_fotor
Dagen fortsatte med shopping, mat och sen fick jag uppleva ett riktigt guldkorn som jag inte hört om tidigare. För högst upp på Sokos hotell mitt i stan finns det enormt fin utsikt där man kan sitta och bara njuta. Stället heter Torni Ateljee bar och man behöver inte vara gäst på hotellet för att besöka det. Man tar bara hissen upp och sen möts man av en fruktansvärt brant trappa. Här var jag lite rädd för med min mage har jag lite svårt att se fötterna så jag höll stadigt i räcket på vägen upp. Men det är så värt det. Man ser långt över hustaket från den lilla ateljén. Men om jag var lite rädd på vägen upp så var det 10 ggr värre på vägen ner, verkligen en brant och smal trappa även om den inte var så lång.

Tycker verkligen det var en härlig och påhittig present att få, roligt att få turista och bekanta sig med det egna landets huvudstad och en aha-upplevelse att få upptäcka vad som fanns uppe på hotellet som jag gått förbi nere på gatan när jag tidigare varit i Helsingfors (helt ovetande om vad som döljde sig ovanför). Så efter en dag full av babbel och skratt medan vi strosat runt och njutit av pulsen, sett ut som borttappade turister och mött julgubben var det två glada brudar med trötta ben som lämnade Helsingfors.
Ett stort TACK för presenten!!! 😀
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Ankarsrum- kvinnans motsvarighet till Weber grillar

IMG_4364_fotor

Här är härligheten! Låt mig presentera Ankarsrum köksassistent. Denna fantastiska maskin blev min och jag har inte ångrat en minut att jag köpte den.

IMG_4226_fotor
Men resan till att köpa den var lång. Det började med att min mormors gamla trotjänare som jag haft gick sönder. Det var en Electrolux köksassistent som hade ca 40-50 år på nacken- snacka om hållbarhet! Så jag var utan assistent ett tag men kom fram till att jag behövde en. Vill man baka är det betydligt lättare och speciellt när man har barn så vill man inte stå med degiga händer vid opassliga tillfällen.
Så började då min resa av att jämföra olika assistenter. Valet stod till sist mellan Kitchenaid och Ankarsrum. Efter mycket läsande och tittande på youtube kom jag fram till följande plus och minus lista:

IMG_6895 IMG_6896
Kitchenaid
Först och främst så finns det 3 olika modeller: Artisan, Classic och Pro. Dessa skiljer sig från varandra genom att antingen ha skål med handtag, vara kraftigare och sedan att om man lyfter upp skålen mot vispen eller fäller upp vispen. Bunken är stilla och degkrokar och vispar gör jobbet. Kitchenaid har jag tyckt att ser så fruktansvärt snygg ut. Jag var nästan lite förälskad i den. Den används av många kända kockar och måste då vara bra, eller hur? 😉 Den marknadsförs som att den är snygg att ha framme på köksbänken och det stämmer. Men efter lite forskande kom det fram några negativa saker som jag tyckte var för stora för att det skulle väga upp hur snygg den är. När jag tittade på klipp på Youtube kom det fram att den hade väldigt högt ljud och på de snabbare varven så hade den extremt högt och enerverande ljud. Sedan skall ingredienserna matas in mellan skål och visp och det såg väldigt bökigt ut även om man hade tillbehör för det. Dessutom varnades det på vissa sidor att maskinen kunde välta då man lyfter upp vispen… Men bortsett från detta så var det en annan sak som störde mig och det var att man på alla klipp tydligt såg hur degar och smet satte sig runt kanterna på skålen och att man måste stänga av den och pilla ner den med en slickepott eller dyl med jämna mellanrum.

IMG_4364_fotor
Ankarsrum
Är tyngre än Kitchenaid men klarar av betydligt större degar och har en kraftigare motor. Ankarsrum fungerar på så vis att det är skålen som snurrar dvs. degkrokar och vispar är fasta. Det som följde avgörandet var att man ser degen och lätt kan fylla på med vad man vill, den har en skrapa på sidan som gör att inget fastnar på skålens kanter, relativt lågt ljud, automatiskt överhettnings stopp, timer och att den tar väldigt stora degar.

Det visade sig att Mormors trotjänare var en föregångare till Ankarsrum och alla tillbehör som jag hade fungerar än idag till Ankarsrum köksassistent. Så håller min lika länge som mormors så ser jag fram emot att äta bullar när jag är 80! 😉 Jag köpte min av DM Gourmet på Åland och de hade verkligen snabb leverans och bra priser! Den färg jag valde heter Mineral white och jag blev väldigt positivt överraskad när jag öppnade lådan: den var super snygg! Så istället för att köpa en stekpanna till födelsedagspresent eller julklapp till den i köket så rekommenderar jag varmt denna! 🙂

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar