2013 gjorde jag den lysande mattan här ovanför och en dag när jag fick för mig att städa i barnens rum dök den upp igen efter att ha varit borta nåt år. Högt uppe i ett skåp hade jag placerat den ”så jag säkert hittar den”… Jo, visst…
Men nu ska den lysande mattan för mörkrädda få göra comeback i ett av barnens rum igen. 🙂
När M började parken började vi använda Namnlapparna som jag skrivit om tidigare. Men som tur är har ingen kontaktat oss för att vi tappat bort något. Tills i början på sommaren. För när jag stod vid ett hoppslott på Zoolandia utanför Åbo fick jag ett meddelande att någon hade hittat M:s vantar och att de fanns att hämtas från Bokhandeln i Karis. Jag hade inte ens märkt att vi tappat några vantar när vi var dit vid 1:a maj (och snön vräkte ner).
Väl i Karis hämtade vi ut en söt liten brun påse (som var helt slät när vi fick den) och däri låg M:s röda fingervantar som någon hittat. Dessutom blev jag grymt imponerad av den fina skrivstilen av M:s namn på påsen.
Så nu kommer de väl till pass i höstrusket och roligt när något man tappat hittar tillbaka! (även om man inte hunnit sakna det). TUSEN TACK!
Jag vill tipsa om böckerna om Vesta-Linnéa som jag tycker mycket om. Alltså det är barnböcker och väldigt roliga och igenkännande också för vuxna. De tar upp lite olika ämnen på ett bra sätt och är skrivna av den fenomenala Tove Appelgren.
Som när Vesta-Linneas mamma t.ex. säger ”Gå och lägg dig, gå och lägg dig, gåochläggdig!” Så spot on här hos mig i allafall! För att inte tala om Vesta-Linnea och Monstermamman 😉
Har ni missat denna författare så rekommenderar jag er varmt att läsa dem. Vi har nu tre böcker hemma men det finns fler i serien som vi ännu inte hunnit till, härligt att ha fler böcker att se fram emot!
En sak som vi gjort länge är att använda Ikeas Pås-klämma som hjälpmedel när barnen äter tortilla. När M började äta tortilla så satte vi dit en klämma för att få allt att hålla ihop också om hon satte ner den. Väldigt bra eftersom det minskar risken för att allt ska rinna ut! Det har funkat kanon och när det är Tortilladags springer M och hämtar en åt sig och en åt E. Jag äter utan klämma även om jag nog i bland skulle behöva en…
Ett enkelt men hett tips till fredagsmyset så här en måndag!
Förra lördagen var vi ut och vandrade på Ramsholmen med ett gäng trevliga typer som hade besökt Konstmuseet på kulturnatten dagen innan. Vi missade hela kulturnatten och vi har heller aldrig besökt konstmuseet så efter vandringen styrde vi kosan till Ålands Konstmuseum för att råda bot på det.
Sommar utställningen ”Arvet” av Keathy Ericsson-Jourdan som var en blomsterexplosion visades då och vi gick runt och tittade. Allt gick bra förutom vid en massa kuddar som hängde från taket där jag fick ha snabba fötter för att det inte skulle bli kuddkrig. 😉
Jag skulle inte säga att jag är speciellt konstintresserad men jag tror på riktigt jag bara inte hittat rätt för när vi kom till Satu Kiljunens ”Mamma- i ljus ovanfrån” blev jag helt tagen. Alltså vilken otroligt häftig konst! Så verklig på nåt vis. Tummen upp från mig!
Min fantasi for lite iväg där och jag tänkte att om jag någon gång blir avbildad i form av ett porträtt är det absolut på det här sättet jag sku vilja att det görs. 🙂
I samma hus finns även Ålands kulturhistoriska museum så vi passade på att besöka det också. För barn fanns det en stor fyr att bygga i form av ett tredimensionellt träpussel och barnen tyckte det var super kul. Tillsammans med en tysk pojke byggde de upp det och det var så fint att se barnen kommunicera utan ett gemensamt talspråk.
Det var en fin utställning och speciellt ett rum där de har en stor träbåt och rörliga bilder på hav. Det gillade barnen. Vi satt där i lugn och ro och lyssnade på havet. Så fint!
Alltså 10 år på Åland och nu först var jag hit… Hoppas ni andra besökt museet oftare än mig för det är väl värt ett besök. Både för barn och vuxna 🙂
Nu är det snart 3 år sen jag skrev inlägget om att jag poppar popcorn i vatten. Sen dess har jag bara poppat popcorn i vatten och det känns ju lite hälsosammare också. Så här gör jag:
Ta en glas eller keramik skål typ 1-2 liter som tål att vara i mikrovågsugn och sätt i:
1 dl opoppade popcorn
1 msk vatten
1 tsk salt (jag gillar ju salt men kanske 1/2 tsk räcker för en normalförbrukare)
(Ja, detta är faktiskt det enda du behöver!!)
Ta en tallrik (som också den behöver tåla mikrovågsugn) och lägg ovanpå skålen så det blir någolunda tätt. Ställ in allt i mikron och lägg på fulleffekt (vilket betyder 800W i vår mikro har förstått att om man t.ex. har 750 W blir det inte lika fina popcorn). Jag lägger den numera alltid på 10 min och sen där vid 7-8 minuter brukar det ha poppat klart, men det är lite olika på skål och micro. Men du hör när pop-ljuden avtar och då är det bara att ta ut skålen MEN: Skålen och tallriken blir extremt heta! Använd grytvantar för att ta ut skålen från mikron och häll de poppade popcornen i en annan skål före servering!
Poppa Poppa!
Idag var det äntligen dags för mitt sommarprat 🙂
Ni kan höra hela sommarpratet här och som jag lovade finns låtlistan här nedanför bara för er att pausa pratet och klicka upp låtarna vart efter de dyker upp.
Carola – Fångad av en stormvind
Krista Siegfrids – Can you see me?
Sturm und drang – Hammer to fall
Twisted sisters – We´re not gonna take it
Maja Ivarsson – Mitt bästa för dig
ABBA – The winner takes it all
Enjoy!
Imorgon är det då äntligen dags!
Kl 10.00 den 25.7.2017 kan ni höra mitt sommarprat i Ålands Radio antingen genom att skruva in radion på 91,3 MHz eller höra den via deras liveström högst uppe på deras hemsida. Sänds även kl. 17:30 samma dag och på lördag klockan 12:00. (Lyssnar ni från Sverige är det -1 h på sändningstiderna).
Höres! 😉
Förra veckan besökte vi Folkhögskolans Art Park på Åland. Första gången för min del. De har gjort en 600 m lång stig som är kantad med alster och små skyltar som berättar om vem som gjort verket.
Stigen gick vi av misstag fel väg men det gick bra det också. Den är väl utmärkt och var spännande att gå när det överallt fanns saker att se på. Så hur länge det tar att gå de 600 metrarna beror givetvis på hur länge man vill stanna vid varje verk.
Bänken av spillvirkesbitar tyckte jag var så snygg och vill du se den och de andra verken är det bara att besöka folkhögskolan.
Stigen gick bra att gå med E på 2 år och M på 5 år men på ett ställe var det ett brant parti och där behövde de lite hjälp. Vi gick som sagt stigen fel väg så det skulle säkert varit lättare att ta sig upp för det branta partiet istället för ner som vi gick. En lite annorlunda stig som är väl värt ett besök! Och själva idén är suverän.
När jag kom hem förra fredagen efter min sista jobb dag innan semestern var barnen ivriga på att tälta. Och jag var inte sen att tycka att det var en toppen idé! Vi lade upp tältet 2 meter från huset och där vid 9 var vi klara och drog ut två madrasser (ja, helt vanliga madrasser), täcken och kuddar. Sen packade vi min korg med grejer och kröp in i tältet. Efter rätt mycket bus somnade barnen tätt bredvid varandra och jag lyssnade till Siv Fagerlunds sommarprat. Otroligt starkt och väldigt rörande om hennes dotter Mimmi som åkte pulka in i evigheten. Rekommenderar det varmt.
Vid tolv tiden märktes det att det inne riktigt hade hunnit bli sommar ännu och förutom deras yllesockor lade jag mössor på dem och bäddade in dem som små puppor. Men efter att jag gjort det 10:de gången gav jag upp och bar in dem sovande en efter en, för jag själv hade väldigt kallt så fort en hand eller ben stack ut utanför täcket. Jag ville inte börja semestern med att vi alla tre skulle bli förkylda. Kändes lite snopet men barnen fick i allafall somna i tältet på gården och tror att det var det som var själva äventyret för dem den här gången.
Här kommer tre snabba tips som jag bloggat om tidigare som passar bra till sommarens soliga dagar:
Såpbubblemoln som går enkelt att göra och är perfekt om man tar ut badbaljan på gården och snabbt vill få lite bubblor i.
Såpbubblemaskin räddar vilken situation som helst. Perfekt när man inte orkar blåsa hela tiden utan vill vara med själv och leka. Såg att maskinen finns på Åland att köpa nu också. Sen 2014 har vi förbrukat två maskiner.
Grejen som gör 100 vattenballonger på 60 sekunder gör att också den som skall fylla alla ballongerna tycker det är roligt med vattenballongskrig.
Enjoy!
I lördags styrde vi kosan till Ålands sjöfartsmuseum efter att jag läst på FB om bekanta som varit dit. Hit har jag varit 4 ggr under tiden vi bott på Åland och den här gången tog jag med mig båda barnen på äventyr till det stora ankaret.
Det som var otroligt positivt var att de satsat mycket på barnen. Vi fick vara med om Rubys skattjakt för barn och jag sku rekommendera alla även om man inte är barn att gå den rundan. Man upptäcker museet på ett annat sätt.
På långa ställen finns dessutom ”Rör och Gör” grejjer där man liten som stor får testa på alla möjliga saker inom sjöfart. Mycket fint!
Om jag förstod det rätt så finns det endast två piratflaggor i världen som är certifierade som en riktig piratflagga och en av dem finns på Ålands Sjöfartsmuseum. Så missa inte denna raritet!
Mycket intressant var ett lastfartyg som barnen fick lasta. Vi hade också tur på vår runda för enligt hemsidan körs Ångmaskinen Mammoth två gånger i veckan och just när vi var där var det tre glada maskinister (en av dem är min gudfar) som visade hur den fungerade. E var helt tagen av denna stora maskin. Kolla gärna om de har förvisning av den innan ni besöker om ni är intresserade!
På nedersta våningen finns också Ruby och havet, ett helt otroligt fint lekrum för barn. Reservera tid för barnen att få leka här. E är 2 så med honom stod jag och akta lite på stegen som fanns här innanför men han hade fullt upp att ta sig igenom skeppet och gissar att de flesta barn handlar på samma sätt. Men som sagt akta lite för stegen.
Här inne i lekrummet fanns också ett skötrum och wc för barnen. Tror det är den tuffaste dörr jag sett till ett skötrum.
Ålands Sjöfartsmuseum har blivit utsett till Årets Museum i Finland och det förstår jag verkligen. Otroligt fint både för stora och små!
Och glöm inte att lämna in svaren till Rubys skattjakt i Infon!!!
För 2 år sen gjorde jag ett betongpussel till M och mesta dels har de stått ute. Några pusselbitar har kasserats men många av dem är ännu i pusselskick. Här är det E som pusslar med dem och det här har varit det mest lyckade betongprojekten jag gjort. Däremot höll formarna inte så många gjutningar men tillräckligt för att få fler än 9 st som en form ger.
Skulle vara kul att ha en gång som var gjord av pusselbitar men det får eventuellt bli ett senare projekt. 🙂
Jag har aldrig varit till Idas stuga. Men blev påmind om det i maj när E. Lindholm kommenterade i inlägget om Borgboda vandringsstig att Idas stuga har öppet året runt. Då 2015 när vi var dit var det av någon anledning inte öppet och sen dess har vi vandrat stigen många gånger men inte fått för oss att gå in i stugan. Men förra Onsdan for jag iväg med barnen på en liten utflykt efter jobb och mat och styrde kosan dit.
Så här hittar du hit: Om du kör från Mariehamn tar du riktning mot Vårdö/Sund/Saltvik/Godby. Du kör bara rakt och en bit efter att du kört över Färjsundsbron kommer det en skylt som visar ”Ödkarby/Kvarnbo” sväng vänster in på den vägen. Efter en bit på den vägen kommer du att köra förbi Vikingabyn och komma till en rondell. I rondellen svänger du första till höger dvs. mot Rangsby. Härifrån är det skyltat till ”BORGBODA”. Men första gången jag skulle hit missade jag den första skylten som finns på vänster sida vid ett stort träd. Så för att undvika att köra fel som mig så skall du hålla ögonen uppe mot vänster sida och ganska snabbt efter rondellen svänga höger mot Lagmansby och sedan till Bertby. Men kör sakta och följ skyltarna. Du är framme då du kommer till en sten som ser ut så här (tar ca 20 min från Mariehamn):
På vänster sida finns parkering och det lilla röda huset som finns på bilden heter Idas stuga (bild från inlägget 2015).
Bredvid stugan finns ett stockbord och stugan var öppen bara att stiga in i.
Ovanför stugan såg vi en skylt ”Bronsåldersröse” och givetvis måste vi följa stigen och se vad det var. Vi kom till Rösegravfältet i Borgboda där det finns 6 st gravanläggningar. Det var en kort vandring på ca 300 meter enkel väg men passade väldigt bra för oss just då.
Stigen är lätt att följa till skylten som berättar om fornminnesområdet. Efter det fanns det många små stigar att följa men vi svängde vi om vid röset. Så den tresidiga stensättningen med insvängda sidor får bli en annan gång. Totalt är stigen ca 600 meter lång och E på 2 år och M på 5 år klarade av att gå stigen utan problem. Och som ni ser på bilden fick de leda expeditionen. En passlig stig för ett snabbt äventyr efter maten 🙂
Jag har haft mina underbara stora tekoppar från Arabia ur serien Valencia som tyvärr går sönder en efter en. De är helt suveräna men svåra att få tag på då de inte tillverkas längre.
Men på båten påväg till Åland hittade jag de här skönheterna från Rörstrand för 14,50 €. Kunde inte låta bli. (Såg sen att de fanns att köpa på landbacken här på Åland också).
De är också storlek större och rymmer 50 cl. Tycker de är ursnygga och blir en konkurrent till de andra tekopparna 🙂
I torsdags for vi hela familjen iväg till Getabergen efter middagen. Till Trollstigen har vi varit många gånger men det var första gången för i år och jag tror också att det var en av de första stigarna jag gick när vi flyttade till Åland.
Så här hittar du hit:
Så här hittar du hit: från Mariehamn kör du mot Godby/Geta. Efter ca 15 km svänger du vänster mot Geta/Ödkarby. Kör rak i 21 km och efter butiken kommer det att komma en skylt på vänster sida där det står ”Soltuna” och tror också det stod ”Getabergen” och en pil att du skall svänga höger. Sväng höger och följ vägen ca 1 km och då kommer du till en enorm parkeringsplats och ser också skylten här ovan rakt fram till vänster. Parkera här. Det tar väl kanske 40 minuter att köra från Mariehamn hit, så det är en bit men väl värt det. Precis som skylten ovan visar ska du hitta till det lilla huset längst upp i högra hörnet. Gå gärna över den lilla bron till vänster om skylten så kanske du får se spännande fiskar i dammen. Ta sedan till höger om huset och du kommer till en Getabock. Här börjar både vandringen till den stora grottan och till höger börjar Trollstigen. Skylten ser ut så här:
Går nästan inte att missa. Sen kommer du till huset.
Och här hittar du en skylt som klart visar att det är här trollstigen börjar. Det stå att den är menad för 5-8 åringar men E som är 2 år klarade av att gå den med bara lite hjälp vid några enstaka branta partier.
Stigen är verkligen en sagostig och man får följa med olika sagofigurer men de har också lyckats få in naturen och naturupplevelser i sagan. Väldigt, väldigt fint!
Stigen är bra utmärkt med både pilar och rösen och det går (nästan) inte att gå vilse.
Efter 600 meter kommer man till en väldigt fin naturlig picknick plats och vyn här på bilden är slående. Man kan inte ta in allt och dånet från vågorna hörs som ett ständigt brus. Jag har med flit valt att inte lägga upp fler bilder från vandringen för att inte ge ”spoilers” för sagans och stigens besökare.
Stigen är ca 1,5 km lång och tog ca 40 minuter att gå utan paus. Vi hade picknick paus så det tog ca 50 minuter för oss att gå den. M på 5 år och E på 2 år klarade av att gå den utan större bekymmer men stigen har vissa partier som är väldigt utmanande där E behövde hjälp. En stig som jag varmt rekommenderar med eller utan barn.
Inspirerad av Ella Grüssner Cromwell-Morgans fenomenala sommarprat i Vega har jag förberett en doft lek tills imorgon för barnen. Jag tog bilder med telefonen och om vädret är vackert ska de få springa runt på gården och hitta 6 st vita blommor att dofta på:
Vet inte riktigt vad de alla heter men den uppe till höger doftar inte så jätte gott medan den nere till höger doftar otroligt gott. Skall bli kul att höra deras kommentarer på dofterna imorgon!
I måndags flög jag från Åbo till Åland och fast det var lite molnigt så dök det upp en bekant synd där mellan molnen. En konstig känsla att man två dagar tidigare suttit i en båt där nere i Söderby och gapskrattat över hur man kan skydda sig mot regn och nu kunna se både Keistiö och Söderby uppifrån istället. Samma konstiga känsla när jag flög över huset vi bor i. Men tänkte också på vilken otroligt fin upplevelse det är att kunna sitta i ett plan och få uppleva det här. Jag var som ett litet barn med näsan tryckt mot fönstret för jag ville ju se allt! 20 minuters naturupplevelse på ett annat sätt 🙂
En led som jag gått många gånger men ännu inte skrivit om är Järsö vandringsstig som är väl värd ett besök.
Du hittar till stigen från Mariehamn så här:
Från ”rökka” rondellen tar du av mot centrum och följer vägen (förbi Mariebad på vänster sida och Alandica/Arken på höger sida sen svänger vägen till höger och du följer den bara) tills du kommer till ett trafikljus och här svänger du vänster (finns ingen skylt att den kommer att leda till Järsö). Sedan följer du vägen i ca 11 km. Då kommer du att komma till en T-korsning med en skylt rakt framför där det står Langnäs. Här svänger du höger och sedan efter bara en liten kommer en 50-skylt på höger sida och här svänger du vänster på en liten grusväg. Finns också en liten skylt i svart som det står nåt i stil med ”fritidsområde” på. Efter en liten backe kommer du till en parkeringsplats men här parkerade inte jag utan jag körde förbi parkeringsplatsen. Följ den lilla grusvägen och där vägen delar sig första gången håller du till vänster och andra gången håller du till höger. 
Då kommer du sen fram till en parkeringsplats och två stockbord som står en bit ifrån varandra. Du kan inte missa det. Parkera här.
Det finns en bra karta i början som visar olika vägar man kan ta. Jag valde att gå den vit markerade. Den är ca 2 km och tar en halv timme att gå utan paus i normaltakt.
Stigen är till stora delar på spångar vilket gör den väldigt rolig speciellt för barn som gillar att balansera. M gick stigen utan bekymmer som 3-åring och det här med att gå på spångar var en stor hit.
Stigen är extremt lätt att följa och det är nästan omöjligt att gå vilse här. Vita kors visar vart du ska och i början är det samma väg men sen delar sig stigen och du märker snabbt om du gått fel för då är korset åt fel håll.
Vill man följa den röda stigen är det också tydligt var man skall vika av om man vill göra det. Samma sak när den blåa stigen börjar. Exemplariskt!
Efter ca 800 meter kommer man till ett berg men superfin utsikt perfekt för picnic men vill man hellre sitta vid ett bord får man vänta tills man gått totalt 1,5 km på stigen då man stöter på detta bord. Eller efter totalt 1,8 km då man kommer till en bänk.
En fin stig där jag hittade en väldigt vacker liten blomma. Stigen är som sagt väl utmärkt och bjuder på härliga vyer ut över havet. Som sagt tar det ca 30 min att gå den 2 km långa stigen utan pauser och skulle räkna 1 h med småbarn. Eftersom det är en del berg och spångar rekommenderar jag inte att man går den då det regnar eller är mycket blött då det då kan vara väldigt halt. 🙂
Dags för en ny telefon och då också en ny laddare.
Min vana trogen piffar jag till den lite så jag dels vet vilken som är min och så tror jag att den håller lite bättre också. 🙂
Det enda man behöver göra är att ta lite Hama/rörpärlor och en liten sax. Klipp upp pärlan och bänd upp den med saxen och lägg sladden dit.
Efter ca 30-45 min så ser sladden ut så här istället. Trasslar sig nästan aldrig och du vet på långt håll vilken som är din sladd.
Denna gjorde jag i mörkblå/vit och de andra två jag haft har varit i Cerise/vit och i Rosa/vit. Man kan givetvis också göra en med bara vita pärlor om man absolut inte vill ha färg, men det är ju lite tråkigt så våga i sånt fall EN pärla med färg 😉
Jag hade hört att syrensaft skulle vara väldigt gott och självklart måste jag ju testa detta.
Så jag plockade in 40 rejäla klasar och rev av alla blommorna och lade dem i en kastrull.
Sedan kokade jag upp 2 liter vatten och 2 kg socker. Den heta blandningen hällde jag sen över syrenblommorna. Sen pressade jag ur saften ur 2 citroner och rev ner skalet från dem i blandningen. Sist lade jag i 50g citronsyra lade locket på och lät det stå 4 dagar svalt och rörde om lite nu och då. Sen silar man saften och den är klar. Det blev ca 3 liter saft.
Både under lagningen och när saften var färdig doftade den väldigt speciellt men jag tänkte att den smakar säkert gott. Och så var det då dags för provsmakning men det smakade verkligen fruktansvärt! Jag vet inte ens hur jag ska förklara det för det finns inget som ens kommer i närheten av den här smaken. Jag kommer inte att laga den på nytt och för att skona er från en massa jobb så tipsar jag er om att håll er borta från den!
Så var det äntligen dags att göra årets första rabarbersaft.
För 3 år sen gjorde jag en supergod saft och det receptet har jag hållit fast vid sen dess. Ni hittar receptet här om ni också är sugna på att testa! 🙂
Och tack Ralf för rabarbern mina egna plantor ligger lite efter!
I sommar skall jag få prova på nånting nytt och spännande!
Den 25 juli ska jag nämligen få vara er sommarpratare i 1,5 timme. 🙂
Jag fick en idé om att man säkert kunde göra något kul pyssel av korkar till juicetetrorna. Tvättade dem noga och snart hade jag några stycken samlade i en burk. Men sen glömde jag bort dem. Nu när jag hittade dem igen var jag på rätt humör och beslöt mig för att göra ett memory tillsammans med barnen.
Det vi gjorde var att ta fram klistermärken som hade siffror på sig och så limmade vi en siffra på varsin kork. Svängde dem upp och ner och sen kunde memoryt börja.
Väldigt enkelt spel att göra eftersom korkarna såg likadana ut från början. Men som ni ser på den översta bilden är svarta siffror var inte det bästa att klistra på eftersom de syntes igenom. Tror t.ex. att måla innerlocket med en färg eller använda klistermärken som alla har likadan form men olika symboler på är ett bättre alternativ.
Spelet gick väldigt bra att göra tillsammans med barnen då båda gillar att klistra klistermärken 🙂
Till denna utsikts och picknick plats hittade jag genom geocaching. Första gången jag var här var det dimma och inte alls så mysigt… Den här gången var E och jag på utflykt och denna tur passade bra för ett litet äventyr med en 2-åring.
Så här hittar du hit: från Mariehamn kör du mot Godby/Geta. Efter ca 15 km svänger du vänster mot Geta/Ödkarby. Kör rak i ca 9 km och sväng sedan höger till Ödkarby/Kvarnbo. Nu behöver du vara uppmärksam för att hitta rätt eftersom det inte finns någon skylt. Efter 700 meter skall du i allafall svänga vänster (Du kör förbi två avtag på vänster sida, var och ett går till ett gult hus, och sedan det tredje avtaget (mitt emot det gula huset på höger sida) svänger du in på. Det är en liten skogsväg. Snart kommer du att köra förbi ett blått hus (en tork?). Här kommer du sedan att köra förbi två sandtag och du kör rakt förbi det första så det blir på din högra sida och sen svänger du höger så nästa sandtag blir på din vänstra sida (och du bli egentligen emellan de två sandtagen). Följer vägen som går längs med en upplyst spånbana och snart kommer du kunna svänga av till vänster och slutar att följa spånbanan. Sedan är det bara att följa vägen. Du kommer att få lite olika möjligheter var du kan parkera och vi valde den första som är till vänster då du ser jakttornet. Härifrån är det ca 400 m till picknick platsen. Vill man inte stanna här kommer det att komma två parkeringar till lite längre fram men vid den sista där vägen tar slut behöver man ha en pickup eller terrängbil för att kunna parkera utan att hela underredet på bilen går sönder.
Vi parkerade och gick sen längs vägen. E var helt uppspelt av alla stenar han såg och jag var också fascinerad 🙂
Stigen upp till stockbordet och grillplatsen går inte att ta miste på och är lätt. E som är 2 år gick den obehindrat utan hjälp. Till höger verkade det vara en stig som en traktor kört på och vi följde den ca 50 meter men sen började det snöa och då vände vi tillbaka mot bilen. Så den får bli till en annan utfärd.
Rekommenderar denna plats om man vill snabbt och enkelt komma på ett litet äventyr som inte tar så lång tid. 🙂
För tre år sen skrev jag om Saker för speciella tillfällen och hur jag tagit fram kopparna jag knappt vågat använda. Men som jag tycker så mycket om. Den Första kraschen kom 2015 och nu för några dagar sedan kom den andra. Givetvis skulle jag gärna haft den hel än idag, men känner ändå att det är bättre att den varit i användning i 3 år än orörd och bara samlat dam i ett skåp. 🙂
I Påsk var jag och M ut på äventyr till medeltidsstigen i Geta. Sist jag var hit var jag höggravid och tänkte att en liten vandring nog skulle sätta fart på det hela, men det hjälpte inte. Nu när vi gick med M tänkte jag hur jag orkade gå hela stigen med mega magen jag hade 🙂
Så här hittar du hit: från Mariehamn kör du mot Godby/Geta. Efter ca 15 km svänger du vänster mot Geta/Ödkarby. Kör rak i ca 20 km tills du kommer till Geta. Sväng vänster strax innan kyrkan (en liten liten väg) och parkera utanför kyrkan (förut fanns det en skylt ”Medeltidsstigen” här men den var borta nu).
Följ sedan den lilla vägen som du kom in på till fots.
Efter 100 m kommer du till skylten på höger sida som visar att stigen börjar. Längs med den första 2 km av stigen finns skyltar som berättar om medeltiden.
Det går nästan inte att ta miste på den upptrampade stigen men dessutom finns trä pilar som guidar en rätt. Det finns ändå ställen som man kan gå fel om man missar pilarna.
Som t.ex. riktigt i början vid första berget under fötterna behöver man ha koll på att det finns en pil på trädhögen som visar att man ska till vänster.
Vi gick också fel när vi hade kommit ca 500 m in på stigen. Vi kom till ett berg och vi gick tvärs över men direkt märkte vi att vi var på fel då pilarna mitt i allt pekade mot oss. Så det var bara att gå tillbaka och ta vänster istället.
På en del av stigen kommer ni att gå invid en bergskant där det finns gott om ställen att ta picknick pauser på med naturliga sittplatser och fina vyer. Däremot så är det oerhört högt och brant på vissa ställen så om ni går stigen med barn är det att hålla dem extremt hårt i handen (rekommenderar starkt ett barn per vuxen).
Mellan de två bergen kommer man till ett ställe var man tydligt ser att pilar går både till vänster (till berget ner mot sjön) och höger (upp mot skogen till höger). Här kan man välja att fortsätta stigen till vänster eller att välja att gå en kortare tur på ca 1,5 km och hoppa på stigen tillbaka genom att välja höger. Väljer man vänster kommer man till branta berg med fin utsikt och sedan till en riktig väg som går längs med en åker. Denna väg följer man för att sedan gå in i skogen igen och på så sätt svänga tillbaka.
Vill man kan man även här korta av stigen lite grann genom att där vägen svänger vänster istället gå till höger in i skogen och följa stigen redan där. Följer man vägen kommer man efter några hundra meter till en pil på högersida där stigen fortsätter in.
På vägen ”tillbaka” kommer bara några enstaka skyltar och den går i granskog som i vissa partier huggits ner men det gick ändå bra att gå där.
Vi gick hela stigen på 3,5 km med M (5 år ) och det tog ca 2 h med två kortare pauser. Tycker det var en passlig vandringsled med varierande terräng och vid påsk när vi gick denna var det torrt och soligt med fullt av blåsippor längs med hela stigen. Jag skulle inte gå denna stig under vintern eller då det är blött eftersom stigen går väldigt nära kanten till bergsstupen. De gånger vi varit hit på sommaren har det också varit väldigt mycket flugor… En fin stig som jag varmt rekommenderar under våren alltså 🙂
Det är snart 7 år sen jag var till Bogdalsberget senast. Borgen hittade jag av en slump när jag såg en skylt ”Fornborg 1,5 km” vid vägen när jag skulle besöka en kollega. Jag minns inte att jag skulle hört om denna borg varken före eller efter detta. Borgen var en av Ålands 6 fornborgar och för mig och M passade det som ett litet utflyktsmål efter middagen.
Så här hittar du hit: Om du kör från Mariehamn tar du riktning mot Vårdö/Sund/Saltvik/Godby. Du kör bara rakt och en bit efter att du kört över Färjsundsbron kommer det en skylt som visar ”Ödkarby/Kvarnbo” sväng vänster in på den vägen. Efter en bit på den vägen kommer du att köra förbi Vikingabyn och komma till en rondell. Du svänger andra höger i rondellen (Ja, du kör rakt) finns också en skylt som det står ”Ödkarby 10” på. Efter ca 8 km kommer skylten om ”Fornborg 1,5 km” på höger sida innan en korsning. Sväng här höger (finns också en skylt strax efter korsningen som visar att om du svänger höger är det till ”Pettböle/Daglösa” du kommer att komma. Kör in på vägen men sväng sedan höger till ”Toböleträsk” efter typ 700 m. (Det finns ingen skylt som visar att fornborgen är åt detta håll så var lite uppmärksam.)
Du kör så långt vägen gå och då kommer du till en strand med ett rött hus på höger sida och ett vitt hus på vänster sida. Du ser också en liten skylt som pekar åt vänster ”Fornborgen 150 m”. Här parkerade vi bilen.
Sedan gick vi mot det vita huset och där finns en liten vit träpil som pekar in mot skogen och där börjar stigen upp till borgen. ca 100m går det brant uppför men ett barn på 5 år klarar detta. Sedan kommer en skylt som visar att fornborgen är till höger (bilden ovan). Fram hit är det lätt att följa stigen men efter detta tyckte jag inte det var helt lätt att veta vilken stig som var den riktiga stigen. Däremot är berget inte så stort så man hittar lätt tillbaka. Vi höll till vänster och såg lite vitt målat på två träd så vi var på rätt, efter ca 100 m kom vi fram till Fornborgen och en skylt som berättar om den. Vi fortsatte sedan ut på berget tills vi kom till en plats var någon hade grillat. Vi hade picknick där och då började det snöa så då packade vi ihop och gick ner igen.
Totalt blev det en tur på 750 m så det var ingen lång vandring vi gjorde men väldigt passlig för ett litet äventyr.
Efter att ha sett gjutna ägg lite här och där bestämde jag mig för att testa. Ägg som är gjutna i betong är kanske att föredra eftersom de tål att vara ute men eftersom jag inte riktigt lyckats med betong-gjutning de senaste gångerna köpte jag nåt som kallades keramikmassa. Grejjen var att den skulle bli vit när den stelnat och att man inte kunde misslyckas med den. Jag tog mina äggskal som jag pickat hål i på sidan och fyllde dem med smeten. Jag lade dem på tvären i en äggkartong och sen var det att vänta, vänta och vänta. Väntade i 4-5 dar för att vara på säkra sidan. Sen var det bara att skala dem…. Har nog aldrig haft så svårt att skala ett ägg. Alltså det var verkligen en testning på humöret för skalet satt väldigt hårt fast.
Men med mycket tålamod kom de ut ur sitt skal och var väldigt fina. Men väl ute behövde de torka lite till. Äggen kan man också måla om man vill. Verkligen fina och verklighetstrogna dekorationer. MEN jag tror inte jag gjuter så många fler med tanke på hur skalningen gick… 😉
Till påsk ifjol gjorde vi kort med ett ägg på. E var då 1,5 år och för att få till ett ägg så tejpade jag med målartejp så att det blev en som av ett ägg där tejpen inte täckte. 
Sedan tejpade jag fast det på bordet framför honom och han fick gå lös på kortet med kritor, pennor och tuscher. Funkade jättebra! Kortet rörde sig inte och han var glad och nöjd.
Vi gjorde alla tre äggkorten på samma sätt och sen fick M ”öppna”korten.
Resutatet blev bra men had haft lite för tjocka mosaikränder och såhär i efterhand skulle de inte alls ha behövt varit där överhuvudtaget. Tejpen var lite för bra och slet med lite papper på vissa ställen så har ni dålig tejp rekommenderar jag att ni använder en sån istället.
Tycker det var ett roligt pyssel till påsk där vi alla kunde var med och göra samma sak oavsett ålder 🙂
En sak som jag saknat med min BuJo, men som jag har haft på en annat häfte är en hållare för pennan. Jag har en speciell penna jag skriver med i BuJo:n och den vill jag alltid ha nära till hands. Jag löste detta med att ta en bit bredare gummisnodd som jag stansade fast mellan de första två bladen i min Leuchtturum1917 (den första sidan är av lite hårdare papper). Stansen smackade jag fast så nära mitten som jag lyckades få in häftapparaten från kortsidan. Super lätt att göra och sen hade den sin plats. 🙂
Jag tänkte först att den inte skull hålla så bra men fast jag använt den flera gånger per dag i snart 5 månader så har den inte gett vika, än. Funkar säkert på de flesta häften om man som jag alltid vill ha en penna med. 🙂
När jag tänker tillbaka har jag haft lite svårt för kalendrar mest för att jag inte fått in allt jag velat… Har ju så mycket jag vill hålla reda på och de där linjerna med timmar som är inskriven i de flesta kalendrar är liksom inte min grej.
Nåja, jag har alltså använt kalendrar men också 1000 olika lappar, häften och allt annat för att skriva upp diverse saker. I november i fjol började jag med Ryder Carrolls Bullet journal (=BuJo) efter ett tips från coachen och nu med 5 månaders prövotid kan jag konstatera att detta är en kalender för mig. Eller kalender och kalender skulle mer kalla det allt-i-allo. Det du behöver är en penna och ett häfte och så skapar du din kalender vart efter som. Lät helt konstigt först när man är så van med standard kalender men på deras hemsida har de en bra video som förklarar det på ett bra sätt.
En fördel är att jag inte behöver vänta på att börja på den utan jag körde igång i November men skulle gått lika bra att börja den 21 mars. Jag köpte en bra svart penna och ett helt fantastiskt ”häfte” Leuchtturum1917 med punkter på 250 sidor och satte igång. Jag kör med ett index (som jag i praktiken använder väldigt sällan), Årsöversikt, Månadsöversikt och daglig logg. Dessa fyra sätt funkar för mig. Har sett BuJo:n som har veckoöversikt men för mig räcker det med en sida för månadsöversikten och det som händer i .
Jag har sett att endel BuJo:n är som små konstverk men jag har valt att bara ha text i min och det konstnärliga lämnar jag till någon annans BuJo. Jag har sträckt mig till att rita ett hjärta med den svarta pennan som jag fyller med rött i efterhand för saker jag vill minnas.
Jag har testat mig fram med lite olika tecken för saker jag skriver upp men har konstaterat att jag klarar mig väldigt långt med 6 tecken:
– en fyrkant för sånt jag kan bocka för att jag gjort (dvs. fylla i hela fyrkanten med den svarta pennan) typ möten, kolla upp saker, köpa grejer osv.
– Ett hjärta (som jag skrev om ovan som jag fyller med rött för att hitta dem lättare) för saker som jag vill minnas t.ex. att E eller M lärt sig något nytt, meningar de sagt, handlingar de gjort osv.
– HV (High Value) för något som gjort mig extra glad
– LV (Low Value) för saker som inte varit så bra
– En stjärna * för saker jag behöver göra annorlunda/lära mig av
– en prick för allt annat: Typ minneslistan här ovan för mått på förvaring osv.
Första månaden var jag lite feg och hade stor tröskel att sätta in något ”extra” i kalendern men där vid julen lossnade det och nu skriver jag nästan vad som helst. Jag tog bort sånt jag tyckte var onödigt och la till sånt jag ville ha med. Att-göra-listan tyckte jag var självskriven men den funkade inte i praktiken för mig, jag lägger in det i Daily logg istället och bockar av vartefter saker blir gjorda.
I min BuJo har jag t.ex. sidor för min Bucket List, Födelsedagar, Present lista, Böcker att läsa, Tips till köket, Crazy Listan osv. Det finns inget rätt eller fel i BuJo:n och min innehåller redan 5-6 sidor som är överstrukna, en av dem var ”Träningschema” som skulle vara mellan kl. 6-7 på morgonen… En lista som också var rolig att skriva men som jag bara kunnat bocka av en grej är min ”Löpning 6 maj 10km”. Men denna sida har jag inte tänkt makulera för det är väl läge kvar till maj eller hur? 😉
Tar en stund att komma ut ur fyrkanten från de kalendrar man är van vid men som sagt är detta ett sätt som fungerar för mig. Tycker det känns speciellt bra att göra ett avslut för dagen med att sammanfatta den i BuJo:n och planera följande dag.
Till familjen använder vi sedan 3 år tillbaka Familjekalendern och den funkar kanon för att hålla redan på det stora pusslet. 🙂
Här ligger samlingen med mina Leuchtturm1917 dotter i färgerna new pink, berry och black. Före dessa hårdpärmade häftena har jag aldrig använt häften med prickar, det var blanka, linjer eller rutor som gällde. Men prickar är ju så bra när du för varje sida kan bestämma vad du vill att just den sidan skall vara, man behöver inte välja från början helt enkelt. Här kommer en liten beskrivning av mitt favorithäfte:
Den har en gummisnodd runt sig som gör att den hålls ihop…
…Innehållsförteckning…
…här ser man prickarna på sidorna och också numreringen (totalt 249 sidor)…
…två band så man lätt hittar till de två sidor man använder mest…
…sist finns det en ficka var du kan spara t.ex. biobiljetter, läkarrecept osv…
Riktigt nöjd med att ha börjat med prickar i häften 🙂
Jag fick tips om att Ikeas Trofast förvaringslåda passar till Stokke-stolen och detta måste jag givetvis testa. Så när min kära bror snällt for via Ikea köpte han en grön (kosta 2 euro) och en Rosa (samma som denna fast den är Svart för 3 euro) Trofast till mig. Och de funkar! Trofast är bara att peta in i ”skenorna” och vips är förvaringen fixad. E var däremot snabb med att börja buffa på lådan så för oss blev det en kortlivad ”wow” upplevelse men har man yngre barn kan det vara smidigt att ha haklappar osv. i lådan vid matbordet. Har man sedan äldre barn kan man säkert göra om hela stolen till förvaring. Hur som helst en matchmake för den som vill ha stol och förvaring i ett. 🙂
Vi har pysslat lite smått och gott med stenar genom åren som t.ex. Barbapapafamiljen, Kaktusar, Färglek eller Namnskyltar till växthuset. Stenar är ett bra pyssel med barn för att alla moment är sådant som de flesta barn gillar: plocka dem, tvätta dem och att måla dem.
Det senaste pysslet med stenar är spökstenar. Vi målade stenarna vita och när de torkat ritade vi ögon, näsa mun på dem med vattenfast tusch. Inte svårare än så. Sedan var de klara att flytta ut för att busa med barbapapafamiljen 🙂
(Passar bra till Halloween om man vill göra bordsdekorationer och då kan man också skriva namn på spökena).
Ifjol fick jag för mig att göra en krukstapel och ni som minns inlägget om hur det sedan gick för den vet också att resultatet var lite blandat i krukorna. Det som lyckades allra bäst ifjol var persilja och därför beslöt jag mig för att satsa fullt ut på den i år. Tyvärr blev inte resultatet så frodigt som jag hoppats på utan det har varit rätt glest i krukorna. Jag tror, eller rättare sagt jag vet, att det berott på att jag glömde bort den under hela försommaren och sen när semestern kom så fick den stå ensam på gården och hoppas på regn. Och regn blev det inte mycket av. Tappert har den ändå lyckats pressa fram några blad i varje kruka. Tycker nästan lite synd om den. Nästa år ska jag göra ett nytt försök och komma ihåg att vattna den ordentligt!
I en tidning för nåt år sedan läste jag om ett pyssel där de hade byggt en bil av kartong. Jag la pysslet på minnet för att jag tyckte det verkade ett perfekt pyssel att göra med M.
Vi tog alltså bara kartong och klippte i passliga delar för att limma ihop dem så de ser ut som en bil, traktor, lastbil eller vilket fordon man har fantasi nog att komma på. Till själva stommen använde jag mig av två mallar som jag ritade av på kartongen så alla kartongbitar skulle bli lika stora.
Viktigt är att man klipper alla delarna så att ”fårorna” blir riktade åt samma sida när man limmar ihop dem. Jag klippte och M limmade. Sen var det bara att vänta på att den skulle torka. E som fick bilen av M gillade den riktigt mycket och den var ganska tålig också för den höll faktiskt några dagar innan ena hjulet gav vika för hanteringen. 🙂
Nu är det dags för kräftskivorna igen och ett enkelt pyssel som även små barn kan vara med och bidra till är servetthållare som ser ut som kräftor. Då kan man köra med vanliga röda servetter eller varför inte hushållspapper (istället för servetter med tryck som man inte vet hur man skall vika och istället blir de bara platta på tallriken för att man skall se trycket). För två år sen tipsade jag om pyntet till kräftskivan och i år så hade vi inget rött papper hemma så då klippte jag ut kräftor i vitt papper som M (4,5 år) sedan fick måla med vattenfärger till hennes stora förtjusning.
Ett tips är att låta barnet måla dem där de sedan kan bli och torka t.ex. på tidningspapper. Dels för att barn har en tendens att använda mycket vatten som gör att de blir sköra att flytta och dels för att pappret annars krullar ihop sig då man flyttar det. Ena kräftan hos oss tappade nämligen en klo när vi först försökte flytta den, sen lät vi resten ligga kvar på tidningspappern. Servetthållskräftorna torkar dessutom ganska snabbt om barnet inte ha fått för sig att bada kräftorna medan de målas. 🙂
I sommar har vi blivit invaderade av getingar. Spelar ingen roll var vi varit så har de på nåt sätt hittat fram till oss. Men något som är mycket trevligare som också har funnits i mängder i sommar är fjärilar. M har fått två böcker i serien känn igen 25…. och den serien är en bra upptäckarbok för barn. Med boken känn igen 25 fjärilar och flygfän sprang hon runt och hittade rätt bild till fjärilen framför henne och så fick vi komma och läsa vad det var för nån hon spanat in. Jag måste ärligt erkänna att jag inte kände till alla de sorterna som fanns i boken utan har hållit mig till att kalla dem nässelfjäril, citronfjäril eller kort och gott ”titta en fjäril!”. Det var faktiskt riktigt kul och lärorikt att lära sig vad det fanns på gården som t.ex. pärlemorfjäril. Hade ingen aning om det.
Vi skall ta en sväng via biblioteket och kolla om de har ”känn igen 25 svampar och bär” eller ”känn igen 25 träd och buskar” att låna inför höstens äventyr i skog och mark. Så M kan fortsätta sina spaningar och lära mig lite mer 🙂
Jag har aldrig köpt en löpare i hela mitt liv tills för en vecka sen då M och jag var på Piratklubbens äventyr i Sjökvarteret här på Åland. Efter piratrundan for vi in till SALT och egentligen skulle jag köpa salmiakgodisar men när vi gick runt i butiken föll mina ögon på denna löpare med blåbär på av Ann Granlund. Den såg så pigg, fräsch och glad ut! 36 euro senare var den i kassen och på väg hem till oss. Och jag har varit mycket nöjd med mitt köp – Tänk vad en sån liten grej som en löpare piggar upp i ens hem och dessutom fick jag lite vuxenpoäng på samma gång. 🙂
(Något som jag inte tänkte på före jag kom hem är att löpare är lite svårare att nå och dra ner än de vanliga borddukarna för små nyfikna fingrar. 😉
För några veckor sedan var jag med Isa Hindersson och Theresa Axén ute på Höckböleholmen i Geta. I det senaste numret av Just nu hittar ni artikel från den träffen om naturstigar på Åland 🙂
Här kommer en samling över de vandringsleder jag bloggat om hittills, perfekt att få lite inspiration från om man vill hitta på ett äventyr med barnen 🙂
Höckböleholmen i Geta
En stig som även de minsta kan gå. Sommartid mycket vitsippor (i klass med Ramsholmen), Sommartid fridlysta blommar och höst fint bladverk. Just nu går får och kalvar på bete där.
Ingbyberget i Jomala (med utsiktstorn och stockbord)
En kort men mycket utmanande vandringsstig. Däremot ger den en stark äventyrskänsla både för stor och liten om man vågar gå ända upp vart utsiktstorn och stockbord finns. Äventyr för de som har lite större barn och perfekt för ”snabb” vandring.
Sålis i Hammarland (med utsiktstorn och stockbord)
En stig där man känner av historiens vindslag. Finns stockbord och utsiktstorn. 2-åring klarar av stigen själv men vid batteriet är det att hålla en vuxen i handen som gäller.
Storberget i Finström (med utsiktstorn och stockbord)
En tydligt utmärkt stig som leder fram till fin utsikt från utsiktstornet. Finns två stockbord för picknick. I torrt väder passar den för barn från 1,5 år.
Herrö (med utsiktstorn och stockbord)
Vill man gå stigen med barnvagn går det bra en bit eftersom vägen är mer än bilväg än en stig. Stockbord och utsiktstorn. Barn från 1,5 år kan gå denna själv men utsiktstornet är inte barnvänligt då det t.ex. är långt mellan trappstegen. Stigen är välbesökt och varje gång vi varit hit har vi mött åtminstone 5 andra äventyrare.
Bergö i Finström (med utsikstorn och stockbord)
En stig med markeringar med pilar i ögonhöjd som leder upp till utsiktstornet. Stockbord finns uppe på berget. 5-åring klarar att gå denna själv.
Godby Arboretum (med stockbord)
En stig med skyltar över vilka träd man ser längs med den vilket är kul. Finns picknick bord eller så avslutar man vandringen på Uffe på berget där det också finns det välkända utsiktstornet. 1,5 åring klarar av att gå denna.
Prästö (med utsiktstorn)
En stig med historisk miljö med mestadels välvårdad gräsmatta som sedan fortsätter in i en trollskog. ”Rundan” från grinden-trollskogen och vägen tillbaka kan man även gå då det regnar. Barn över 2 år klarar att gå leden obehindrat. För modiga barn och föräldrar kan man klättra upp för bergets trappa och besöka utsiktstornet. Då M var 3 år klarade av att gå själv upp till utsiktstornet även om jag gärna ville att hon skulle hålla mig i handen.
Kungsöbatteri (med utsiktstorn och stockbord)
En stig med miniatyrer över hur det sett ut tidigare, stockbord och utsiktstorn (med telefon mellan dessa två). Ett barn på 3 år klarar av att gå den själv.
Ramsholmen (med stockbord och bänkar)
En tydlig stig som är lätt att följa. Ett stockbord finns vid stigens början (eller slut) och längs med stigen finns bänkar att paus på. Lämpar sig för barn från 1,5 år.
Stenåldersbyn i Saltvik (med stockbord och bänkar)
En stig som verkligen inbjuder till lek. Min son E på 1,5 år klarar denna utan hjälp. Finns stockbord för picknick.
Borgboda (med bänk och stockbord)
En stig med verklig snickarglädje. Upp till borgporten passar stigen för barn över 3 år, men sista biten behöver barnet hålla någon i handen. Finns en bänk uppe på berget innan borgporten som passar för picknick. För vuxna och äldre barn fortsätter stigen på själva berget och där finns även en ett stockbord med fin utsikt.
Kasberget i Saltvik
En stig att njuta av orörd natur och en slående utsikt från marknivå på toppen av berget. En 4-åring klarar av att gå denna själv.
Picknickplatser i Bomarsund (med stockbord)
I Bomarsund finns 3 ställen man lätt kan ta sig med bil och som ligger nära varandra: Brännklintstornet, Djävulsberget och Notvikstornet. Utsikten på plats är slående och man måste hålla i barnen ordentligt men en fin plats att äta på. På alla tre ställen finns stockbord.
Kastelholm skogsstig (med stockbord)
En väl utmärkt stig med broar och plankor där det behövs. Leder ut till en udde var det finns ett stockbord. Barn från 3 år klarar av att gå denna själv. Den har inte höjdskillnader men varje gång vi gått den har det varit halt.
Men komihåg att kolla skogsbässar efter ett äventyr!!!
Det här är drömmen när man tänker att man skall ha vattenballongskrig med barn. Att alla ballonger är färdigt fyllda. För nåt år sedan lovade jag min gudson ett vattenballongskrig och att fylla de 100 ballongerna tog säkert 1 timme! Och sen var leken slut på 5 minuter… MEN min syster tipsade mig om Bunch o Balloons, där man på 1 minut kan fylla 100 vattenballonger! Lät lite för bra för att vara sant med tanke på hur jag stod en timme senast och fyllde ballong efter ballong. Men det funkar faktiskt!
Så här ser de ut från början. De säljs i 3 pack och totalt blir det 100 ballonger. De följer med munstycken så de skall passa på kranen, det gjorde det i allafall inte när vi testade men bara man höll emot funkade det i allafall.
Sen var det bara att vrida på kranen och så börjar ballongerna fyllas.
Sen när de är tillräckligt stora faller de av (eller så hjälper man till). De har färdigt en förslutare så du behöver inte ens knyta ballongerna.
Vi hade en balja under som de fick falla ner i och vips var det klart för vattenballongskrig. Liiite effektivare än min 1h! Däremot så blir det ballongbitar att plocka upp efteråt men det kan det vara värt 😉
Bergö utsiktstorn tar en stund att köra till från Mariehamn (ca 35 minuter) men det är fin utsikt som du bjuds på.
Så här hittar du hit: Du kör med riktning mot Godby/Sund och kör längs med nya Godbyvägen ca 7 km. Sväng vänster mot Eckerö/Näfsby/Gölby. Efter ca 150 meter kommer du till en T-korsning och här svänger du höger mot Eckerö/Näfsby/Gölby igen. Efter ca 1 km svänger du vänster mot Eckerö/Näfsby/Emkarby. Fortsätter längs med vägen i 6 km, här behöver du vara lite uppmärksam att du inte brassar förbi avtaget. På höger sida kommer en skylt var det står Pålsböle/Markusböle/Svartsmara/Bamböle, Sväng höger (på vänstersida finns Bjärströms busshållplats). Följ vägen 2,5 km tills du kommer till en skylt på höger sida var det står Bergö/Bamböle (ett stort radhus i blått finns på vänster sida), sv’ng vänster. Följ vägen ca 9 km. Då kommer en busshållplats på höger sida och på vänster sida en rad postlådor under ett litet ”hustak”. På en liten skylt till vänster står det utsiktstorn, sväng vänster och följ vägen tills en pil visar att du skall svänga höger till till utsiktsplatsen. Du är framme.
Jag valde att gå till utsiktstornet och tillbaka, en liten runda på 1,6 km. Det tog ca 30 minuter med en paus vid tornet.Man kan också gå vandringsleden som går runt och då får man också se en kvarn och en Bergsgryta. Stigen är väl utmärkt med vita pilar i ögonhöjd men de är lite långt i från varandra så man behöver följa med dem eftersom stigen på vissa ställen inte är så tydlig.
Väl uppe på berget möts man av ett picknick bord…
Och en fin utsikt. I en postlåda uppe i tornet fanns det också en gästbok och det tycker jag var kul. Lite kul att se vem som varit där senast och lämna en kråka som minne.
T.ex. har Axel, Conny och Emilia varit på äventyrsvecka på Åland och besökt 8 utsiktstorn! Inte illa!
Ingbybergets utsiktstorn är en kort men äventyrlig stig och perfekt om man vill fara på ett snabbt äventyr. Stigen tur och retur till utsiktstornet är ca 800 m lång och tar ca 20 minuter.
Så här hittar du hit: från Mariehamn kör du mot Godby/Geta och ca 9 km från Mariehamn kör du ner för en lång backe (ser du till vänster ser du en gångväg och också skylten var vandringsstigen till Inbyberget börjar). Du svänger till vänster nere vid backen och här står också en skylt vit skylt ”utsiktstorn” under den blåa skylten ”Andersböle”. Sedan kommer du till en korsning där det är en stor skylt med blått ”Ingbybergen” och en vit skylt ”utsiktstorn”. Följ vägen till den vältilltagna parkeringen och så går du med gångstigen tills stigen börjar ca 50 m upp.
Stigen är lätta att följa och ca 100m in kan man göra en avstickare till Grottan. Till Grottan finns det det två vägar att gå: ”lätta vägen” och ”den svåra vägen”. På skylten har nån skrivit ”lögn” och….
jag kan väl hålla med om att lätt är lite missvisande om man tänker det som en promenad väg…
men i jämförelse med den svåra är den ändå okej.
Den svåra vägen rekommenderar jag INTE.
Om man väljer att ta Grottan på vägen tillbaka följer man stigen till vänster och då kommer man till en underbar naturstig som ringlar sig mellan två berg. Här är det äventyr och mod i en salig blandning för stor som liten.
Efter bergsskrevan kommer man till skylten om man vill, med livet som insats, testa den svåra vägen till Grottan. Eller så går man till utsiktstornet till vänster.
Nedanför utsiktstornet finns det två stockbord och här hade också någon grillat (det hade också någon gjort inne i Grottan). 
Uppe i utsiktstornet möttes jag av detta: Någon hade pyntat med blåbärsris och skrivit en lapp ”Jag älskar dig” som man först såg när man kommit upp och svängt sig om. Så sjukt romantiskt!
Uppe i utsiktstornet har det alltså troligen skett ett frieri, det var påhittigt! 🙂
Alltså Pioner! Är de inte bara alldeles för härliga! Ute på gården har vi 4 olika ställen var det växer pioner och jag lika glad varje år som de (utan att jag gjort något) tittar upp fram på vårkanten. Pionernas blommor är dock inte så långlivade och därför passar det bra att ta in dem så man hinner titta på dem och njuta lite mer. De är dessutom väldigt bra på så sätt att säga till då de skall kastas ut för mitt i allt har de fällt alla ljuvliga röda blad. De går liksom från full blom till inget alls. Då är det dags för nästa blomma från trädgården att titta in. 😉
Det kan vara svårt för småbarn att få till tekniken att blåsa såpbubblor. För två år sen gjorde jag en egen såpbubblemaskin till M av en petflaska, en strumpa och en hårsnodd. Den tyckte hon var riktigt rolig så när E nu var eld och lågor över såpbubblor tänkte jag att vi skulle testa samma trick som med M. E:s rena strumpor funkade bra och de behövde ingen snodd heller utan det vara bara att klippa bort botten på en flaska och trä på strumpan. Vi doppade den i diskmedelsvattnet och började blåsa. Det funkade precis som med M men E var inte imponerad alls, han gillade de vanliga bubblorna mer.
E:s rena strumpor funkade bra och de behövde ingen snodd heller utan det vara bara att klippa bort botten på en flaska och trä på strumpan. Vi doppade den i diskmedelsvattnet och började blåsa. Det funkade precis som med M men E var inte imponerad alls, han gillade de vanliga bubblorna mer. 🙂
Nu är äntligen rabarbersäsongen här! Men det verkar inte mina rabarber ha fattat för där är det några ynka blad på 15 cm som sticker upp… Men som tur är har jag ursnälla kollegor som gav mig en drös med stjälkar så jag äntligen kunde koka den supergoda saften som jag lyckades få till för två år sen. Här hittar du receptet och jag fick ca 1,5 liter outspädd saft av:
1 kg oskalade rabarberstjälkar
1 liter vatten
4,5 dl strösocker
1 rågad tsk vaniljsocker
Saften från 1,5 citron
Verkligen god och saften känns lite extra god när man gjort den själv 🙂
För två veckor sen fyllde jag år och då kom jag och tänka på en riktig bra ”home made” present jag fått av min bror nån gång för länge sen när han gick i grundskolan. I slöjden hade han nämligen fixat ett bakbord. Ett rejält och stort bakbord. Till mig. Jag var jätte glad!
Den har hängt med sen dess och varit suverän när man skall baka. Så lätt att städa undan och så är det en viss charm i att gå ut på trappen och slå till bakbordet så att mjöldammet försvinner.
Tack min käre bror! 🙂
När jag var liten lekte jag med loppor. Fast att de hette så och att det var frågan om origami som jag höll på med hade jag inte så bra koll på. Men det jag gjorde som liten var alltså att vika papper och färglägga ”rutor”. Bakom varje ruta fanns t.ex. en uppgift att göra. Med händerna fick man loppan att röra på sig så att olika färger syntes i olika lägen. Loppan har 3 olika ”färglägen” och vad man gör är att man frågar den man leker med att säga en siffra. Sen räknar man i de olika lägen tills man kommer till den siffran. Då får den andra välja en färg och så läser man upp vad som står på baksidan. Lopporna är lätta att göra och också små barn klarar bra av att göra dem. Hur man viker den hittar du här.
Det är oerhört länge sen jag sist gjorde en och när vi satt och ritade med M slog det mig att vi kunde testa på att göra en lek loppa. Sagt och gjort. Vi tog ett papper, en sax och lite pennor så var det bara att börja.
Jag skrev vad vi skulle göra på vår loppa men det går givetvis lika bra att göra en loppa med klistermärken, utklippta bilder från tidningar eller att man ritar bakom dem. Då är det lättare för ett barn som inte kan läsa att lista ut vad för uppgift den fått.
Sedan var det bara för M att lära sig trixet med att få loppan att röra på sig och sedan välja färg när loppan stannade.
Det blev att dansa lite 🙂
Loppan kan användas till mycket, det är bara fantasin som sätter gränser. Till små barn är det roligt med ”uppdrag” och till lite större barn kan man också använda den som hjälpmedel vid t.ex. läxläsning. Istället för att färglägga den kan man t.ex. skriva in en multiplikationstabell 1×4, 2×4, 3×4, 4×4 osv. och skriva rätt svar på baksidan och kryssa över vilka barnet har klarat av så att de inte går att välja på nytt. 🙂
Jag ska bara 