Här på Åland har det varit riktigt vårväder och det verkade som hela Åland var ute och gick i söndags 🙂 Ett ställe som fungerar i de flesta väder och med småbarn är en del av vandringsleden på Prästö.
Så här hittar du hit: Om du kommer från Mariehamn kör du ut mot Godby/Saltvik/Sund/Vårdö och följer Sundsvägen tills du kommer till en liten bro där det bara finns en körfil. När du kör över bron och ser ett vitt hus som det står ”Bomarsund” på är du på Prästö (tar väl typ 30 min från stan?). Runt hela Prästö går en vandringsled som jag gått några gånger och då har jag alltid startat från det vita huset som är ett museum. Hela är 5,5 km lång. Men den biten som jag speciellt rekommenderar för er med småbarn är då ni kör vidare på Prästö och strax innan Töftöfärjfäste kommer det en liten grön skylt på vänster sida som det står ”gravplatser” på, sväng in på den lilla skogsvägen till vänster (Är ni vid vägskälet med en blå skylt som det står ”PRÄSTÖ BR” på har ni kört för långt, det är avtaget innan).

När ni kört in på den lilla skogsvägen tar ni till höger och då kommer ni till porten som ni ser på bilden. Här har vi börjat utflykten. Det är en spännande liten runda som väntar bakom den där porten. Längs med finns skyltar som berättar om vad man går förbi och stigen fortsätter sedan över små broar och in i en granskog. Sedan kommer man till en skogsväg och då kan man välja att gå tillbaka till bilen längs med den eller om barnen vill och orkar kan man följa leden en bit till och besöka utsiktstornet.

Vägen till utsiktstornet börjar spännande med att man nästan måste klättra upp bland stenar för att nå till en väldigt stabil trappa. Den underlättar verkligen för stor som liten.

Utsiktstornet finns en bit upp på berget och vägen dit är tydligt utmärkt. När vi var där förra veckan fanns det inget picknick bord men det finns fullt av naturliga sittplatser istället 🙂
Det här är en väldigt fin liten tur med mycket variation och för M som är 3 år var det inga problem att gå hela vandringen (upp till utsiktstornet) själv. Jag var däremot lite rädd på vägen ner då det började regna och berget med mossa blev riktigt halt. Jag hade lillebror i bärsele på magen men borde ha haft honom på ryggen istället för att kunna gå lite smidigare i trappan och på berget. 🙂