Att gråta till Astrid Lindgren

IMG_5598_fotor
När jag var liten och hälsade på hos mormor och morfar hittade jag en bok med små berättelser Astrid Lindgren hade skrivit. Jag kommer ihåg att däri fanns en väldigt sorglig berättelse om en flicka som dog. Den berättelsen etsade sig kvar i min hjärna för jag minns att jag var så van att höra alla roliga historier om Emil, Pippi och alla de andra mer kända figurerna och här var det något helt annorlunda. Jag minns att jag grät mig igenom berättelsen som var ganska kallt skriven utan så mycket förklaringar eller inlindningar. När jag sen nästa gång hälsade på hos mormor och morfar var boken spårlöst borta. Jag har försökt att hitta den med jämna mellanrum i bokhandlar och på nätet men eftersom jag inte minns så mycket mer än att ”det var en flicka som dog och tror det var en sten i berättelsen” så har det inte varit lätt.
IMG_5594_fotor
Så jag beslöt att jag skickar ett mail till Saltkråkan förlaget och fråga om de råkade veta vilken bok det kunde handla om. En sista chans att hitta boken. Och gissa om jag blev glad när Sofia på förlaget svarade att hon trodde att berättelsen jag menade var ”Märit” och den fanns med i novellsamlingen ”Kajsa Kavat” som gavs ut 1950!
Så nu har jag fått tag på boken och precis som Sofia gissade var det berättelsen om Märit jag hade läst hos mormor och morfar. Precis som då satt jag med tårarna rullandes ner för kinderna och grät till den sorgliga berättelsen om den lilla flickan när jag läste den igen. Men samtidigt var jag glad att äntligen ha hittat den fina boken och berättelsen pånytt efter så många år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s