Gravid: överlycklig och livrädd

Ja! Det är sant! Om allt går som det är tänkt får vi ett barn till i Oktober! Jag var överlycklig och grät av lycka när jag förstod att vi kanske blir föräldrar igen och att M blir storasyster (i samma sekund blev hon också ”äldre” i mina ögon). Men lika överlycklig som jag var blev jag också lika livrädd. Varken under graviditeten med M eller under den här graviditeten har jag hört någon annan än jag själv säga att den lider av förlossningsrädsla eller förlossningsskräck. Men jag tror absolut inte jag är ensam så därför skriver jag det här extremt personliga och långa inlägget dels för att berätta vad jag har gjort hittills under mina två graviditeter för att övervinna den men också för att få tips och idéer hur man kan tänka eller göra i den här situationen.
Först vill jag rekommendera alla som känner oro inför förlossningen att ladda ner appen Gravidkalender (som är gratis och är riktigt bra för alla som väntar barn) dels för att man kan följa med hur barnet och mamman utvecklas men också för att klicka på Play-> Gravidpodden-> Förlossningsrädsla och lyssna på den 37 minuter långa intervjun.

Graviditeten med M (föddes i November 2011):
När jag blev gravid med M så hade jag kejsarsnitt på hjärnan. Ekvationen melon ut ur ett sugrör kändes svår och jag förstod inte hur jag skulle kunna klara av en förlossning utan att få men för livet. Men nånstans mellan första och andra rådgivningsbesöket hade jag på egen hand bestämt mig för att försöka föda utan kejsarsnitt- ingen var mer förvånad än jag! Från att jag bestämde mig för detta tills dagen M bestämde att hon tänkte börja komma ut tog jag det som mitt andra jobb att övervinna min egen rädsla att föda ett barn. När november kom var jag helt inställd på att jag skulle klara en förlossning – utan medicinsk smärtlindring. Mina erfarenheter från den tiden är:
IMG_3004_fotor

  • Läs följande böcker: ”Att möta förlossningssmärtan” och ”Att föda” båda skrivna av barnmorskan Gudrun Abascal (jag rekommenderar dem varmt till alla som är gravida- oavsett om man är rädd eller inte). I den första boken finns dessutom en CD skiva för mental träning och den lyssnade jag på till kvällen innan jag skulle sova.
  • Gå förberedelsekurs! Jag gick på förberedelsekurs gratis via Ålands hälso- och sjukvård. Tyckte det var jättebra, speciellt att få se hur en förlossningssal ser ut och gå igenom sakerna där.
  • Öva andningen Profylax! På Åland ordnades det inga kurser då så jag lånade Profylax tränings DVD och övade hemma (tog mig 12 ggr att komma igenom den utan att börja gapskratta eller somna) men väl på BB var jag väldigt glad att jag övat på detta för det fungerade faktiskt för mig.
  • Läs allt om förlossningar! När november kom så var jag ett rinnande lexikon över hur en förlossning går till i teorin och dessutom hade jag en taktik som var att läsa om svåra och komplicerade förlossningar för att få tips om hur man kunde göra i de situationerna (såg också på x antal avsnitt av ”en unge i minuten” som också finns på youtube)
  • Skaffa stöd! Ordna så att du vet att någon kommer att vara med dig under förlossningen. Min sambo/M:s far var mitt stora stöd både innan och under förlossningen.
  • Skriv förlossningsplan! Förlossningsplanen (finns under länken på höger sida i PDF format) gjorde vi på så sätt att min sambo/M far och jag skrev varsin. Sedan gick vi igenom dem och skrev en gemensam förlossningsplan som vi hade med till BB. Jag tyckte det kändes jätte bra att göra det på detta sätt och jag kände mig trygg speciellt då vi hade pratat igenom olika scenarion hur han skulle göra om jag inte var kontaktbar.
  • Ha en målbild! Jag hade en mental målbild där barnet jag fött låg på mitt bröst och allt var harmoniskt.
  • Prata! Jag höll inte min rädsla inom mig men talade inte heller vitt och brett om den. Jag pratade med familj och vänner om hur jag själv kände och om hur deras förlossningar varit för att få olika bilder på hur det kan gå till och på så sätt vara förberedd genom deras erfarenheter.
  • Bygg bo och packa väska! BB-väskan packade jag redan i vecka 30 och alla förberedelser hemma var klara innan vecka 38 (M föddes i vecka 42) detta var ett sätt för mig att förbereda mig på att bli mamma och ha kontroll.

Förlossningen med M:
IMG_4634_fotor
M:s förlossning blev inte en vaginalförlossning utan smärtlindring… Istället blev det en förlossning som varade i 24 timmar (varav 14 timmar var i förlossningssalen, 2 timmar krystning och två sugklocksförsök) och hon kom till sist ut med akut kejsarsnitt. Det lustiga är att jag var extremt rädd för orden ”spricka” och ”sax” när jag väntade M och just det hände inte.
På bilden är M 3 dagar gammal och fram tills detta ögonblick hade M:s far skött henne helt och hållet (förutom amningen då 😉 ). Vi är påväg till vårt första blöjbyte tillsammans.
Vi var 1 vecka på sjukhus innan vi fick åka hem och när M fyllde 2 år hade det inte gått en dag utan att jag tänkt på förlossningen.

Graviditeten nu:
IMG_8856_fotor
Det som många tycker är konstigt är att jag innan jag väntade M såg kejsarsnitt som den enda utvägen, sedan föddes M med hjälp av kejsarsnitt och nu när jag är gravid igen kan jag inte tänka mig att föda med planerat kejsarsnitt. Men för mig är valet mycket enkelt, med den erfarenhet jag har vill jag inte vara med om ett kejsarsnitt till om jag inte behöver. Direkt när jag fick reda på att vi väntade ett barn till förstod jag måste göra något mer än bara de förberedelser jag gjorde när jag väntade M. Så mina erfarenheter så här långt i denna graviditet är:

  • Gör samma förberedelser som med första graviditeten! Jag hade mycket i färskt minne av teorin men kändes bra att gå igenom dem igen speciellt Abascals böcker. Sedan har jag tidigt startat med att bygga bo och förbereda för babyn och förlossningsplanen är redan skriven.
  • Säg till på rådgivningen! På första rådgivningsbesöket förklarade jag att med den kunskap jag har skaffat mig hittills i mitt liv kommer jag inte att kunna föda vaginalt men att jag inte vill föda med kejsarsnitt. Lätt nöt att knäcka. Jag hade pratat om min rädsla på rådgivningen när jag varit på kontroller med M tidigare men då har jag varje gång fått svar att de inte gör något före man är gravid. Men på min inskrivning var det en ny rådgivare (för mig) och hon förklarade att om det känns så skriver hon direkt en remiss till psykolog och att jag skulle veta att alternativet att planera in ett kejsarsnitt kunde ordnas om jag kände så. Kändes bra att hon tog det på allvar, men jag förstod inte riktigt vad jag skulle till en psykolog och göra.
  • Gå till psykolog! Jag var nyfiken på vad jag riktigt skulle göra där för jag kände själv att jag hade pratat om M:s förlossning till lust och leda så jag tyckte att det inte fanns så mycket där att hämta. Men efter mina 4 besök så känner jag annorlunda. Fokus har legat på det praktiska kring den kommande förlossningen och hur jag kan ta hjälp av den tidigare erfarenheten nu. Psykologen har ordnat att jag fått gått igenom den tidigare förlossningen med en barnmorska som pekat ut saker som jag inte tänkt på som är positiva, jag har fått besöka förlossningssalen och se hur jag reagerar på att vara där igen, barnmorska har gått igenom utrustningen i förlossningssalen och berättat om olika smärtlindringar från hennes perspektiv, en läkare kommer att undersöka mig och mitt bäcken för att se att det inte finns något fysiskt som gör att en vaginal förlossning utesluts. Jag har förstått att det är tabu att säga att man går till en psykolog och jag förstår inte varför, rekommenderar det verkligen vid förlossningsrädsla, man har inget att förlora på det plus att jag har svårt att tro att jag på egen hand skulle kunnat få till stånd alla träffar med barnmorskor och läkare. Psykologen fixade allt och det enda jag behövt är komma till mötena.
  • Gå förberedelsekurs för omföderskor! Här på Åland ordnas det gratis tillfälle för omföderskor och jag kommer att vara med på det i höst (här finns information om den längs ner på sidan).
  • Ta tid för dig själv och njut av tiden som gravid! Jag har inte haft cravings på mat under graviditeten utan jag fick cravings på att unna mig saker. Det har gällt både kläder, egen tid, smink, skönhetsprodukter… ja, allt som kan få mig att må bra.
    Jag laddar batterierna och samlar energi, denna craving rekommenderar jag till alla oavsett om man är gravid eller inte! 😉

Så detta är min historia och min erfarenhet, hittills.
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

18 thoughts on “Gravid: överlycklig och livrädd

  1. Jag hoppas och önskar att du skall få en fin förlossning! Vet inte hur det känns att vara rädd inför förlossningen men skönt att höra att du fått stöd och hjälp! Och bra att du pratat om det och sökt hjälp! Lycka till!

  2. Grattis till er, vad spännande! Skönt att du fått hjälp med din förlossnings rädsla. Jag var igår på kursen för omföderskor och tyckte det var jätte bra, kände mej taggad efteråt.

    • Tack! 🙂 Jag tycker att det är så bra att det ordnas också för omföderskor och roligt att höra att den låter lika bra som kursen för först föderskor! 🙂

  3. Grattis!
    Information är alltid bra tycker jag, så länge man inte läser en massa skräckhistorier på fel ställen. Men det är fantastiskt vad kroppen klarar! Tänk att vi kan producera, bära och föda ett barn, som sedan växer upp till en vuxen människa 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s